Fick nyss ett mess av en vän som precis förlöst dotter nummer två. Vi fick våra första nästan samtidigt och nu så har hon plötsligt två. Det är med blandade känslor jag sitter här nu. Nittionio procent: sjukt glad för deras skull. En procent: lite ledsen för min egen. Jag gjorde en abort i våras. Det var vidrigt, mycket värre än vad jag hade trott att det skulle vara. Hon eller han skulle ha landat nu, eller, i december. Hon eller han skulle ha knoppat där inne bredvid Korven. Det känns... ajje.
Och vips, gjorde jag deras stora grej till min egen. Hur ego får man bli? Hurra för er! Skit i mej. Jag har PMS. Och är arbetslös.
Plus. Barn skriker superdupermycket.
onsdag 4 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Aborter är hemska historier. Sorgligt så in i norden.
Eller så är dem inte det.
Fällde inte en tår och jag skulle verkligen kunnat behållt ungen.
Jävligt tacksam är jag däremot att jag har möjligheten att göra hur många jag vill.
Grymt att favvobloggen är tillbaka.
alla tar det olika, fick missfall innan jag hann bestämma mig för att göra abort (ville verkligen inte). sorg iaf. kram!
Skicka en kommentar