En gång i tiden var jag och Quetzala ett radarpar i dj-båset. Ja, inte bara där, utan nästan överallt där det hände något. Där var vi. Och hände det inget så kollade vi på "Bring it on" eller bara var. Så där som man är när man är jättenära. Ibland märktes det att hon var tio år yngre, men oftast inte, och jag vet inte om det beror på att jag är barnslig eller hon väldigt vuxen. Ingen jag känner har varit med om lika mycket tok som Quetzy. Säg det, och hon har gjort det. Hon är bananas och så otroligt rar. Supergullig rentutav, omtänksam och alltid på ens sida. Sedan fick jag riktig kille och hon med, efter hundra halvmesyrer var ute i Stockholmsnatten. Nu ses vi inte så ofta längre, men jag vet att hon alltid finns där. Som en av de där vännerna man inte ständigt behöver underhålla, en sådan som kommit så pass nära under så pass lång tid att man vet att det är okej att inte höras på en månad eller två. När man ses är det ändå precis som vanligt.
Som imorgon. Då ska vi spela skivor på Julia. Hon kommer spela gubbe, jag kommer bli full och gnälla på henne om att hon ska spela mer hits. Mer hits, Quetzala! Det ska bli jättekul att spela skivor med Virto och Tom också så klart, men mest ska det bli kul att hänga med Quetzy. Lilla underbara Quetzy.
Ja, förresten. Lilla Quetzy är inte så jäkla oskuldsfull alltid. Hon är jävligt ful i truten, vilket jag gillar. På sin blogg på nyheter24 har hon rört upp en helvetes feministstorm.
"Är det inte vansinnigt att det finns fullt med brudar i det här landet som fortfarande är så instängda i sina politiskt korrekta burar att de aldrig någonsin kommer våga höja huvudet?
Som aldrig fantiserar, som aldrig drömmer, som VILL vara förtryckta, kuvade och själsligt rövknullade? Som inte sväljer när de ger någon en avsugning eftersom det "inte är jämlikt"?"
Ja jävlar. Nu ska jag diska.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar