Is that you, baby? Or just a brilliant disguise.

Jösses. Vad gnällig jag känner mej nu. Men jag kan liksom inte hjälpa det. Jag är smålack hela tiden nuförtin. Jag kan inte gå omkring och vara... tacksam. Det ligger inte för mej. Men man kanske kan vända det till nåt positivt. Ilskan alltså. Neeej, jag tänker inte svettas ut den på ett gym. Jag tänker trotsa sinnelaget och yla "skit på dej, surpuppsmorsa" till mej själv och ta på mej den här i kväll på festen: