onsdag 18 februari 2009

"You're a vampire. Oh, I'm sorry. Was that an offensive term? Should I say undead American? "

Jag älskar P3 Populär. På nåt vis så handlar programmet alltid om sådant som jag själv tycker är kul. Musiken är bra. Jag antar att det jag gillar bäst är Hanna Fahl, som alldeles ypperligt leder programmet. Och det är alltid bra. I dag tex, så har de pratat med Hammerfall (kul, de är så himla stora och man vet typ inget alls om dem), The Mentalist (skitdålig teveserie, men det är kul att lyssna på vad de har att säga, de var inte heller direkt överrumplade) och Calle Schulman berättar om hur han tatuerade in en stor KÖRV på sin kropp när han var i USA. Hjärnkirurgi? Nä. Men det är jag inte heller så intresserad av.

Några gånger (okej, rätt många) har jag blivit tillfrågad att vara med i P3 Populärs Flipp eller flopp. Blir ju ursmickrad så klart, men när jag är en sekund från att säga ja tack, så minns jag den. Skammen. Skammen över att vara med på radio och det bara kommer grodor ur munnen. Jag har lärt mej min läxa. Där stod man, på Odenplan, och skulle bli uppringd från jag tror det var Kvällspasset och vi skulle prata om Buffy. Busenkelt ämne. Jag kan prata i timmar om Buffy. Trodde jag, ja! Jag tror inte jag sa ens tre sammanhängande meningar. Intervjuaren försökte förtvivlat få ur mej något vettigt och efter några minuters bedrövligt samtal frågar han förtvivlat "Men vad är det som är så speciellt med Buffy då?" och jag tänkte febrilt, hur ska jag få ur mej hur himla komplex serien är, hur stor den är, vilka stora existensiella frågor den ändå behandlar på ett så ytterst roligt sätt, och ba "eeeh, hon är tjej... *tänka, tänka*... och slåss... eeh... *tänka, tänka*... MOT VAMPYRER!". Superspeciellt, Emelie. Verkligen superspeciellt. Några sekunders tystnad, sedan en suck från intervjumannen och ba "ja, tack då Emelie, expert på Buffy the Vampire slayer". Dog.

Jag är en mycket, mycket rädd och liten människa. Önskar jag kunde se livet lite mer som ett smörgåsbord.

Så här snygg och cool var Hanna när hon var konferencier på Manifestgalan som vi spelade på sedan.

1 kommentar:

Emma sa...

Liveradio är det värsta! Kan per definition inte bli bra för folk som inte pratar i one liners. TV tänker jag måste vara ännu värre, då tillkommer ju hela dimensionen av att inte se ut som en apa också.

Men snälla please tacka ja till flipp eller flopp nästa gång de ringer! Kommer ju bli helt fantastiskt med dig och Hanna i samma studio.