Att vara en tillgång/frihet, vad fan är det?

Är det viktigt för dig att vara framgångsrik i ditt yrke? Skulle du kunna tänka dig att ta jobb på typ Ica ifall inget annat funkade.
Det är viktigt så till vida att det är en enorm bekräftelse att vara bra på det man gör. Att veta att man är en tillgång. Mycket av ens självkänsla ligger ju i exakt det. Att man är jävligt bra på det man tar sig för. Sen så är det ju så att i min typ av yrke kan man mäta framgång på så himla många olika sätt, och jag kan tänka mig att just det där med att bli känd är vad folk i allmänhet kanske tror är en drivkraft. Jag har aldrig velat bli känd. Jag har tackat nej till massa prylar som säkert varit dumt rent karriärsmässigt. Morgonsoffor och radio och sånt. Det beror nog mest på feghet iofs. Men om jag velat synas tillräckligt mycket så hade jag nog gjort det ändå. Gud, fy fan för att vara en sk offentlig person. Att alltid tänka på hur man ser ut och hur man för sig. Jag skulle bli tokig. Och ja, jag skulle kunna jobba på Ica. Så klart. Ibland drömmer jag om ett jobb som man kan stänga av helt när man inte är på plats. Jag kan aldrig stänga av helt. Det är alltid nåt som borde läsas, ses, lyssnas på, kollas in. Vilket oftast är roligt, för jag har alltid varit en popkulturnörd. Och nu har det blivit lite lättare, för nu jobbar jag inte längre med hippa grejer, vilket är TOPPEN, för nu kan jag vara mer selektiv och faktiskt bara slöa ner mej i olika prylar utan att hela tiden i bakhuvudet tänka på vitsiga formuleringar eller kritiska ställningar jag borde ta.

Är du orolig för att inte du kanske inte träffar någon ny kille?
Orolig är fel ord. Men jag vill inte vara ensam resten av livet. Gud vad jag inte vill det. Jag är en ihop-person. Visst kan det vara kul med ragg och "frihet" och skit, men va fan. Nej. Jag vill älska och bli älskad tillbaka. Hellre förr än senare. Och hallå. "Frihet", vad är det liksom? Om man inte är "fri" att göra vad man vill (inom rimliga gränser) i sitt parförhållande, då kanske man ska ta sig en funderare. För mej handlar inte singelfriheten om att man kan knulla vem man vill när man vill. Det är väl mer än känsla av att wohoo, oj, nu drog jag visst till Berlin över helgen, nothing is holding me back. Eller oj, nu låste jag in mej med min bästis i 24 timmar och kollade på dåliga romcoms i 48 timmar, hej då omvärlden. Och om man är i ett bra förhållande kan man väl göra den typen av grejer ändå.