Natt efter natt efter natt efter natt efter natt väcks jag utav gamla skratt

1) Hur länge var du och Kalle tillsammans egentligen?
2) Finns det något du har komplex för/över?
3) Vad är du mest stolt över när det gäller dig själv? (tänker snarare egenskaper än yttre attribut)
4) Favoritgodis?
1. Jag och Kalle blev tillsammans sommaren 2005 och gjorde slut sommaren 2010. Så rätt precis fem år. Det är mitt längsta förhållande. Mitt näst längsta var på fyra. 2. Inte så asmånga grejer, tror jag. Jag har bildningskomplex. Att jag inte har några akademiska poäng, att jag inte kan peka på ett papper och ba KOLLA, jag kan faktiskt det här. Samtidigt som jag vet att i min bransch, den sk mediabranschen, så är det viktigare att ha rätt kontakter än en riktig utbildning. Förutsatt att du är bra på det du gör så klart. Hihi. Nu kom jag på att jag jobbat på tidningar, tv, i musikbranschen, på reklambyrå och härjat på radio i snart tio år. Och det rullar fortfarande på. Så jag kanske ska sluta ha komplex för min bristande utbildning. Och vara lite stolt över mej själv i stället. 3. Att jag gjort Hanna. Och över mina vänner. Är det som snabbast kommer upp i huvudet. Så länge jag har dem kvar i livet kommer jag alltid vara stolt, för de är de smartaste och finaste och mest begåvade jag vet, och så länge de accepterar mig och älskar mig så måste jag göra något rätt. Sen så är jag himla snäll. Faktiskt. I kombination med en rätt dålig självkänsla kan det bli något dåligt, och har ofta blivit det. Men jag är ändå stolt över att jag är snäll. Underskattad egenskap. 4. Såna där mjuka dödskallar, gula och rosa, med supermycket surt på. I övrigt gillar jag mest choklad och saltlakrits.
  
jag undrar mest om du kan komma till göteborg en dag eller om jag och mitt svarta hår får komma till stockholm (ps jag har boplats där så jag behöver inte dela säng med dig) och så kan vi ses och dricka vin och jag kan få höra om du pratar så som du skriver.
Lätt. Se till att du är här en av mina barnlediga helger bara. Så ska jag bjuda dig på en Fireball.

Hur kommer man över någon?
Spontansvar: Det gör man inte. Men det är ju inte sant. Mycket handlar om att bestämma sig, tror jag. Hindra sig själv från att stalka. Inte bli superfull och hänga på hans barer i hopp om att se honom. Radera hans nummer, ta bort från Facebook. Det blir lättare om man inte ständigt påminns. Det där jävlas ju iofs hjärnan med ändå, man kan ju gå förbi en gatskylt i en främmande stad och ba "åååh, en sån där finns ju på hans gata". Osv. Men man får väl tillåta sig själv att gråta loss. Lyssna på sad songs tills man somnar av utmattning. Knulla runt om det får en att må bra. Isolera sig om det får en att må bra. Prata i hundra timmar med vänner, tills de kräks av att höra hans namn. Ärligt talat, jag vet inte. Jag är skitdålig på att komma över saker öht. Alla mina misslyckanden och dumpningar ligger samlade i ett svart hål inuti, fortfarande. Försöker dra lärdom av dem, och det gör jag bitvis, men mest ligger de där i hålet och skvalpar och kommer till ytan de nätter jag mår som sämst och så håller de mej sällskap tills det blir ljusare igen.