Det här med att vara naken offentligt

Jag gillar det inte. Jag kan gå så långt att jag erkänner att en (av många) anledningar till att jag hade streck i gymnastik och aldrig har varit ett fan av lagsporter är att jag hatar att vara naken bland andra. Jag tycker det är hemskt. Och jag vet att alla andra också är nude. Jag står inte ensam i ett rum där alla glor på just mej. Spelar ingen roll. Mitt saggy ass är endast mine to behold. Jag vet också att det finns andra i de här rummen som ur estetisk synvinkel ligger sämre till än jag. Jag tror inte att det är det det handlar om. Hur jag ser ut alltså. Ett kroppskomplex, det är inte det. Skitsamma vad det handlar om, jag blir fett obekväm allafall.

Länge hängde det med även inför pojkvänner. Det var däremot lite tråkigt. För mej alltså. *säkert för dem med när jag tänker efter* Orka vara en blyg viol efter, under, innan sex. Det är borta nu sen några år, thank god. Inte för att jag sätter trosan på huvet och liksom SPEXAR i min nudeness. Det skulle kännas fel (på så många sätt). Men som tjugoåring liksom krävde jag mörklagt rum.

Aja, allafall, det jag skulle komma till: jag och Hanna drar till badhuset i dag.