måndag 8 november 2010
Emotionellt efterbliven
Jag och Hanna köpte nya färgpennor och en målarbok i går. Och så skulle vi rita. Hon ritar ena sidan på uppslaget, jag den andra. Självklart blir hon avis och vill börja måla på MIN sida efter ca två minuter. Då blir jag typ SUR? What's up med det! Min inre femåring tycker hon kluddar och liksom förstör MIN sida. Jag vet. JAG ÄR STÖRD.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
åh jag är likadan, jag målar så snabbt som möjligt så att jag ska hinna måla "fint" innan dottern målar över (förstör).
Hahaha! Sjukt roligt ju.
Haha. Du är underbar!
skönt att höra att jag inte är ensam att tänka så, för mig handlar det om mina syskonbarn. ja menar det är väl helt okej om dom kluddar och målar över och utanför linjerna på sina egna teckningar. men på mina... det är inte okej!
haha jag vet! Det händer ganska ofta att jag måste stanna upp och fundera över för vems skull vi gör saker.
Skicka en kommentar