lördag 7 februari 2009

Joe le taxi

Jag älskar Taxi Stockholm. Det är det enda taxibolag jag åker med. Förut, när jag åkte taxi fem-tio ggr i veckan så var jag tjenis med flera av chaffisarna. Det fanns en långhårig som var lite tokig, som ofta eldade upp sej över något politiskt. En som alltid kommenterade musiken jag tänkte spela. Väldigt familjärt. Det finaste, och detta hände även i natt, är att chaffisarna alltid väntar när man gått ur taxin på vägen hem, och liksom ser till att man kommer in i porten ordentligt. Man behöver inte ens vända sej om, man vet i hjärtat att de står kvar till porten börjar slå igen bakom en, och precis innan dörren går i lås så hör man hur motorn accelerar och hjulen börja knarra mot asfalten. Så himla fint.

Det är säkert egentligen nån sträng policy de har, "se nu för fan till att de fulla brudarna kommer in i ordentligt så vi inte kan få fan för det sedan", men jag väljer att se det som en ren omtanke. Från dem till mej.

1 kommentar:

Katti sa...

ja! o jag tror på riktigt att det inte är nån cynisk strategi utan verklig omtanke, minns en gång hem från svampen, packad och bråkade i telefon m min kille som vid den tidpunkten verkligen inte var min kille och när vi kom fram, jag o chaffisen, så visade det sig att mitt kort inte funkade att dra. happ. jag höll på att börja grina (ännu mer) han: "du tjejen, det är okej, jag bjuder på resan" jag: grinade såklart ännu mer av hans vänlighet o värme.

höll fö på att lämna min kille (som då verkligen var min kille) för en taxichaffis. han var brasse och vi pratade barnrättsprojekt i 40 min efter att vi kommit fram t min port o jag pröjsat. han gav mig sina nummer, sin mail men sen tappade jag lappen och kom på att min kille trots allt är min stora kärlek. fint möte hursom. älskar taxi.