Xo Xo

Min gamla chef har rekommenderat mej för ett jobb, men ville inte säga var. Vilket är förståeligt, man får vänta tills de hör av sej själva. No biggie. Men när jag berättade detta för min kille, så började han garva och sa "det är väl inte så konstigt, du kan ju inte hålla tyst om någonting".

Ahmeh, supertaskigt sagt ju. Och hemskt att det är hans bild av mej? Jag frågade vad han menade egentligen och han bara fortsatta skratta, ryckte på axlarna och vidhöll att jag var skitdålig på att hålla hemligheter. Sen gick han. Jag tror inte han fattar att han var både okänslig och dum. Jag blev fan ledsen.

Jag kan visst hålla tyst. Om viktiga saker. Bara för att jag gillar att prata med mina kompisar om vem som gjorde vad med vem och sånt, det har ju inget att göra med min förmåga att vara vattentät om väsentliga saker. Dessutom har jag fantastiskt dåligt minne, jag är som en guldfisk. Jag glömmer allt. Även sånt som jag vill komma ihåg. Min kompis Hanna brukar berätta om en gång i Hultsfred då en popstjärna en natt satt i ett träd utanför vårt hus och gastade efter mej (jag låg och sov), och detta minns jag inte alls. Det är lite synd. Alltså, jag sov ju, men jag minns inte att vi skrattade åt det dagen därpå ens.

Som jag sa. Jag är vattentät.