hata världen.

stoppa världen jag vill hoppa av. jag blev löjligt ledsen när ett lägenhetsbyte vi verkligen trott på inte blev av. så nu har jag sorg.

skammis

jag har ju så dåligt minne så jag kan inte exakt återge varför, men just nu sitter jag med spott runt munnen efter alla mina fräsningar och typ raspiga kinder för jag har kört runt med skäms-kudden i nyllet så frekvent. asså grammisgalan. så pinigt! alla var fulla (god bless them) och liveframträdandena var inte alls bra. ur-tama. sundblad och fibes-setet var under all kritik. och då gillar jag fibes och har sett dem flera ggr och de har alltid varit bra. jag och lovisa tjöt ikapp i soffan. bra var carina berg och sanna bråding. älskar carina, stencool och lätt topp tio snyggast i sverige. det är humor att ba "hej tårtan" när bråding kommer i marängklänning, med torrt tonfall och höjt ögonbryn. its not what you do its the way that you do it liksom. alexander bard höll bäst tal, quetzy var snyggast (förutom carina) och riktigt jävla bra var sahara hotnights nya discorökar-singel. snooks tacktal rev upp rispor på mina lemmar. herregud.

och faktiskt. den där anna ternheim, hennes låt växer och blir stor som ett hus. jag älskar den. "girl laying down". den är så ljuvligt svart i tonen att jag önskar den hade funnits för tre år sedan då jag verkligen behövde den.

so, miss em, tell me what you don't like about yourself.

jag blir argare för var dag som går. jag kommer ju inte upp i sängen. hur kan man bygga en loftsäng till en höggravid? hur kan man bygga en loftsäng UTAN STEGE till en höggravid? den är i retsam strax under pattarna-höjd, så vore jag mitt vanliga fitta jag så skulle det gå alldeles utmärkt men nu nallar jag på vågens nittiostreck så det är ju som en jävla käftsmäll varje gång jag ens sneglar på sänghelvetet. varje natt måste jag på toa kanske sju ggr. jo, det funkar så när man ska föda unge inom en vecka liksom. javisst, och då måste jag mecka mej ner på golvet med en duns som väcker grannar, kille och framför allt mej själv. trettio sekunder senare ska jag upp igen, då måste jag KLÄTTRA på en väggmonterad hylla en meter bort från säng-fan och liksom häva mej upp. så himla ovärdigt! asså jag svär, jag står nedanför sängen och fräser de sista tre gångerna det bär av per natt. jag blir så jävla arg, och man VAKNAR ju också av allt bökeri så man kan ju inte somna om direkt heller. idioti är vad det är.

i am the resurrection

jag blir mer och mer övertygad om att stone roses "i am the resurrection" är världens bästa låt. den har sin givna plats i den av mej skrivna världshistorien.

every time i think of you, i feel shot right through with a bolt of blue

det slog mej just att jag inte längre är ensam. stod och inspekterade mitt ansikte i toaspegeln och så insåg jag att allt som kommer i min väg som jag inte kan hantera ensam, eller inte vill ta hand om själv, det har jag någon som hjälper mej med. jag har den klassiska klippan att luta mej mot. det är ett sånt jävla privilegium och jag trodde aldrig det skulle bli så. så därför stod jag i det obehagligt skarpa ljuset vid min toaspegel, fascinerat betraktande mitt ansikte när det skrynklade ihop sej och jag grät en skvätt medans jag i mitt inre öra hörde michael jackson väsa "you are not alone, i am here with you". det var ett kusligt ögonblick.

när du hör ett *bing* är det dags att vända blad

jag och min kille lyssnar på "loranga, dartanjang och mazarin" och sorterar upp våra flyttkartonger. det är en fin syssla att göra tillsammans under tystnad, endast bruten av ett fniss då och då. det är en man som heter toivo pawlo som läser historien, en man vars röst mest känns igen som berättaren i julaftonsklassikern "karl-bertil jonssons julafton". när jag var liten var jag helt besatt av sagor på band, både vanliga och de som hade en bok till och ett pling i handlingen när man skulle vända blad. jag har alltid varit väldigt otrygg och som liten var jag livrädd för att somna, eller snarare livrädd för att INTE kunna somna, och värst av allt var rädslan över att vara ensam vaken i huset. jag minns ännu skräcken när jag hörde föräldern borsta tänderna och inse att jag aldrig skulle hinna somna först. då hjälpte kassettband med "tintin i hajsjön" och sagor om sune lästa av anders och sören. jag tror jag lyssnade på de här banden ända tills jag var tolv, tretton år och jag kunde vartenda ord utan och innantill, varenda frasering. hade jätteproblem med att sova över hos kompisar, slutade alltid med att jag började grina och blev hemskjutsad. jag är fortfarande rädd för att somna ibland. när tankarna blir en övermäktig eller när jag bara tror jag ser dead people i hallspegeln. halleluja för tv:n och "CSI"-repriser. de hjälper mej att känna mej normal.

edward sausagehands

mina händer ser ut som korvar. två blaffor med fem prinskorvar på vardera. ett under att jag kan pricka rätt på tangentbordet, det är vad det är. cepesvullen. vader och fötter med. helt vattenskadade. när jag vaknar om morgnarna så är allt stelt och gör ont, som av reumatism, jag känner mej som kikki danielsson. ja fan, jag blir mer och mer som kikki för varje dag som går. "dag efter dag". nån som minns den? hon hade en grupp som hette chips. det är fan ganska roligt så här i efterhand. bert ba' vad ska ni heta tjejjor, kikki ba' jag vet jag vet, nånting gottis, vi heter chips!

it won't hurt to find love in the wrong place, i've been hurt before but all the scars have rearranged

i kväll ska jag på magic numbers. meddelas endast på detta sätt. jag tror att det är sjätte ggn jag ser dem, första var i lilla baren på riche och jag och quetzala var där och det var nåt lokko-hajpat band och vi var mest där för att... well, vi var alltid där. de höll på i evigheter, urtrist. sedan spelade de några månader senare igen, på berns. jag och q var där för att... well, vi var alltid där. observera att det här var på stenåldern då berns matsal var det ljuvligaste stället att vara på, världens bästa uppsamlingspöl av mediaslusk och desperata själar. åter igen, de höll på i en evighet och vi sneglade på andres och lisa och ba' guuuud vad är det vi inte fattar. sedan recenserade jag skivan i nöjesguiden, gav den full pott, insåg att jag varit dum i huvudet och så såg jag dem en tredje gång på hultsfred med min blivande kille. sen så spelade de på mondo, detta har jag mycket svaga minnen av. jag tror att jag och quetzala hade iPop den kvällen, jag är där men har fått dispans för att dra till mondo och se dem. tror jag delar taxi med fredrik, filip och fredrik. fredrik vill bjuda på whiskey och jag vill spy. urpackad. magic numbers gör en cover på beyonces "crazy in love" och jag har för mej jag tyckte det var lite töntigt. tillbaka till iPop där min kusin kalle är, skitarg, för han har varit på bear quartet på nalen och de hade varit jättecrapiga. och nu senast jag såg magic numbers var på en minispelning på ett knökat debaser alldeles före jul. kärlek kondenserade från taket, jag och q stod och hoppade i en soffa och jag var gravid och spiknykter och fruktansvärt röksugen. det var en ruggigt bra spelning, gick dock innan sista låtarna för jag ville se most valuable players på kriiig. deras spelning var inte så bra dock.

i kväll gör de en cover på "running up that hill"!

home is where the heart is

jag sitter i min vita fejkskinnsoffa och stirrar misstroget på den mintgröna väggen. samma nyans som krukan på bilden. det är ju så klart ett risktagande att låta teve göra om ens lägenhet, jag är inte dum, men det är ändå helt weird att komma "hem" till ett hem som en gång var ens hem och nu är det omgjort efter någon annans tycke och smak och goda vilja. jag vet inte vad jag ska tycka. på många sätt är det bättre, vissa grejer älskar jag. men å andra sidan, jag kan inte sluta sitta knäpptyst i min nya vita fejkskinnsoffa och misstroget stirra på den mintgröna väggen. kanske man är dum ändå.

i natt sa min kille att han ville bli gammal med mej och han fick det att låta som att det var första gången i världshistorien någon yttrade dessa ord. då spelade det plötsligt ingen roll att den nya sängen är hård som plåt.

some days I just pray to the god of sex and drums and rock 'n' roll

i kväll var jag på min killes mammas femtioårsfest. det var fint. fint är faktiskt det exakta ordet för kvällen. det var så mycket kärlek i luften och talen som hölls till hennes ära fick mitt hjärta att krokna. när min kille sjöng sin sång, nån jättegammal suzanne vega med ny text så klart, så brast jag av kärma. inte ett öga torrt i lokalen. sen var det dags för födelsedagsbarnets teatergrupp att få nåt slags frispel och de skrek jättemycket och var så där frikostiga med känslor och det egna köttet och då blev jag så där rädd som jag alltid blir av teatermänniskor och så började tårarna rinna hysteriskt. jag är LIVRÄDD för teatermänniskor. fruktansvärt obehagliga. skyl dina känslor, människa! du skrämmer skiten ur mej.

för att inte komma tomhänt så gjorde jag en blandskiva som jag själv tyckte var toppen. här är den:

1. adam and the ants - wonderful
2. magnetic fields - papa was a rodeo
3. tracy ullman - they don't know abot us
4. polyphonic spree - hold me now
5. fleetwood mac - landslide
6. au revoir simone - the lucky one
7. beach boys - god only knows
8. kate bush - wuthering heights
9. shawn lee - no surprises
10. magic numbers - i see you you see me
11. beautiful south - a little time
12. shins - sleeping lessons
13. stereo total - liebe zu dritt
14. taxi taxi - big old tree
15. sufjan stevens - chicago
16. the who - baba o'riley
17. roxy music - more than this

ingen partyplatta direkt, men sjutton himla bra låtar. jag ville ta med meatloafs "i would do anything for love (but i won't do that)" men jag vågade inte. det är verkligen en av mina bästa låtar. jag älskar den. tjejkören mot slutet är bättre än många av mina ligg. och videon! sagolik. och texten... den är så förbryllande. vad han menar är för mej en gåta.

min vän trubaduren

ja men då drar man iväg och käkar med fredrik och tom då. de bjuder på middag innan festen börjar. jag har INGET att ha på mej och inget nytt att spela, men det ska bli så kul som en nykter spelning någonsin kan bli. baba o'riley och the shins! det kommer man långt på. för att hitta rätta peppen, glor jag på den här bilden på fredrik och känner att livet är gott. han har page! han har en gura! åh fredrik.

the bold and the beautiful

sally spectra är död. det fanns en tid då jag ställde in middagar för att vara hemma och se "glamour".

not my cup of tea

jag har haft sämsta natten i världshistorien. magen var för stor, sängen för liten, min kille för varm, drömmarna fulla av otrohet. fy helvetet. vaknade till liv helt snurrig av ett sms av jessika och en halvtimma senare var vi på vurma och då kändes livet lite lättare. jag gillar jessika och jag gillar vurma. jag är alltid på mjölkis eller copa annars, men jag har förätit mej på deras prylar så att vara på andra ställen är helt exotiskt. tyvärr är de flesta andra ställen crap, men som sagt, vurma är okej. nån som har ett bra fik-tips, var inte blyg, jag har verkligen letat efter nya bra. testade blåbär på flemminggatan, det kändes som att fika on the set of tre kronor eller vita lögner. sjukt plastigt inrett och inte alls så gott. ray-ray vid mariatorget gillar jag som ställe, men tycker deras mackor/sallader är tråkiga plus supersmå latte-glas. nej, ge mej ett nytt goffigt fik nu. ett helt utan barnvagnar och med bra musik. ett med lugn så jag kan läsa en bok. ett med kul klientel så jag kan glo på folk. ett utan focaccia. eller warpa mej helt enkelt till string för tre år sen när man fick röka och hänga i gäng och saga och micke jobbade och de hade världens godaste pastasallad med extra vinäger och internetuppkoppling och det var alltid nån man kände där man kunde hänga med och de envisades med att ha på den där elektrosamlingen med "do i look like a slut" som redan då var passé men som jag älskade. ååh string. kom tillbaka. nu är det äckliga mackor där, vasastansmorsor har invaderat frukostbuffén och allt känns bara deppigt.

mommy's alright, daddy's alright, they just seem a little weird

eftermiddagen och kvällen har dominerats av spinal tap, anthrax, primus och stone temple pilots. oh yes, vi spelar guitar hero 2! jag suger, men jag är en sk glad amatör. jag knäckte på cheap tricks "surrender".

hur jag mötte lassie (part 2)

vi är nu framme vid del två i den spännande historien om hur jag blev kär i min kille. det är nån vecka efter hultsfred, det är söndagkväll och min vän fluffy ringer och bjuder över mej på grillfest hemma hos robert kruus på polhemsgatan. min vän fluffy måste vara en väldigt observant vän, för hon säger HAN (min blivande man) ÄR HÄR redan så här tidigt i vår historia. klockan är åtta, jag har spenderat helgen på riche / hos ex / på riche / hos ex och är trasig. men ÄNDÅ bättrar jag på gårdagens smink och drar till kungsholmen, för jag har (nog) insett att jag har en mindre crush på den mycket långa mannen jag känt i flera år. när jag är hundra meter från festen ringer emma och ba "han är här med en dejt!". jamen jaha. vad kul! lätt tillintetgjord anländer jag till festen och mycket riktigt, där sitter han med nån blond speta. tror att peter hedlund var där, fienden minns jag definitivt, kanske dafgård och charlotte. allafall, när jag inte gillar nån blir den personen bara ett blurr i min periferi-syn så jag minns inte så noga hur åbäket såg ut, men hon hade en barnmössa på sej. en sån man knyter under hakan. sjukt töntigt. minns också, och detta kan jag drömma svartsjukedrömmar om än idag, hur de sitter mitt emot varann på varsin stol, förtroligt framåtlutade, tyst småpratandes i en värld som var bara deras och jag minns min mans brunbrända hand sakta stryka upp och ner längs hennes smalben. upp och ner. upp och ner. jag minns att det hypnotiserade mej. brudjävel. sen gick dom och min kille har lovat att de inte gick och knullade men du, det tror jag vad jag vill om.

we can dance if we want to, we can leave your friends behind, cause your friends don't dance and if they don't dance, well they're no friends of mine

jag försökte komma på när jag blev kär i min kille. jag minns inte, och det känns så himla nonchalant av mej. jag antar att det hände nångång tidig sommar 2005, förmodligen hultsfred. jag minns att han skickade ett mail till en mailinglista vi båda var med på och ba "hej kompisar jag vill leka jättemycket hela tiden för jag är singel nu" typ och jag minns jag inte brydde mej nämnvärt. så blev det hultsfred och jag körde dit i en liten liten bil med riche-jesus och bergman rock. jag har så länge jag kan minnas haft en crush på tomas öberg. han var mycket trevlig. det är året då magic numbers styr min värld och jag ser konserten med min blivande kille. vet ej varför. han håller om mej och vi grinar båda på "hymn for her" och dagen efter kommer han med en bandare på backstageområdet och fredrik är skitsur och ber honom sänka den jävla volymen och samma natt dansar vi tills solen går upp i backstagebaren. jag minns han hade någon tjej efter sej och att han var så lång och att han tog i mej när vi dansade till indiehitsen och min mun smakade rök och vinet var dåligt, billigt och underbart. de där morgontimmarna minns jag som magiska, fyllan var på topp och jag och lina var i våra essen och mitt i allt stod den där sjukt långa killen och hade ett harem av bruttor runt sej som en jävla midsommarkrans. på nåt vis hånglade jag i stället med min granne i nåt nedpissat dike och dagen efter ser jag hur mannen i mitt liv argumenterar med en tjej bakom vid bajamajorna. hon är anklagande, han håller upp händerna i en typisk "hey, i didn't do it"-gest. och så dansade han med sin brorsa och fienden på scenen bakom hidden cameras och då var jag där och glodde, bakis som as, med fluffy och det var toppen och sen så såg jag han nog inte mer. på söndagen är jag matt och jag kör bilen hem, det är strålande sol och annie hellström sover i baksätet. jag kedjeröker när jag rullar längs vägarna och jag har magic numbers på hög volym. undrar om jag tänkte på min kille då. tänkte jag på grannen? haha, guuuuud, natten innan hade jag gjort bort mej som ett as och bjudit hem han och johnossi-killarna på efterfest till guiden-huset och vi drack vin till sju på morgonen och jag var skittrött men ville ändå hångla med honom och sen så skulle de andra gå och han ba' jag mä och jag sa nejje och han ba jo och så gick dom. snopet.

guns of brixton

stackars britney har tydligen kräkts på sin nya dejt, en rätt snygg modell/wannabeactor av nåt slag. jag har aldrig kräkts på någon, inte vad jag minns. det skulle lätt kunna ha hänt, gud vet att jag har varit packad nog. som tur är är det ju så att det man inte minns, det har inte hänt. underbar regel. men är det något jag kommer se tillbaka på och ångra? som att det och den uppvisade fittan-i-taxin är såna där essentiella prylar våra barn kommer syssla med. lite som att bli av med oskulden, första fyllan. en milstolpe i deras utveckling. ett steg in i vuxenvärlden. fan vet. jag har kräkts på en tant i en buss dock. i england. mitt på dan. fick tunnelseende, kaskadspydde på den stackars tanten, bussen tvärnitade, en samlad folkmassa puttade ut mej och där stod jag på alla fyra, halvblind och bölandes någonstans i brixton. snacka om naked and bleeding asså. kröp sorgset in bakom en bil och satt där med en kräka på bröstet, grät mej harmynt tills synen återvänt. buhu.

smörgåstårta

allt som smakar gott blir inte automatiskt gott tillsammans. tårta plus tårta blir oftast bara pannkaka. i en sådan diskussion yttrades den här fantastiska sanningen om hockeyfrillan: "The best of two worlds. Business in the front - party in the back".

såg marit bergmans video till "eyes were blue". ursnygg video, älskar den kalla blå stämningen. så svenskt. så vemodigt. det där halva huset i vattenbrynet får mitt hjärta att vridas ett par varv. och marit själv är så classy, så tidlös. det är en himla bra video helt enkelt.

despite all my rage i am still just a rat in a cage

för ovanlighetens skull gick jag och min kille upp samtidigt. kl åtta. till skillnad från mej så gillar min kille att röra sej, han skulle orientera. jag har nån bild av gemensam frukost som grundstommen i den lyckliga familjen. LA FAMIGLIA. så efter han kletat ihop sin havregrynsgröt, släpade jag mej upp till honom i soffan och så kollade vi på fredrik strage. tipsade om bra stuff så klart, "don't look now" bl a. sen så kom morgonens höjdpunkt, en dam med solklar akademisk IQ, hon visste jättemycket fakta och så där, men hon var helt skogstokig och hävdade att män som är hemma med sina bäbisar gör dem en otjänst, de kanske blir missbrukare eller otrygga i livet tex. för män är helt enkelt sämre föräldrar och de borde inte få ta ut så mycket pappaledighet som idag är möjligt. de kan tex inte amma, det gör dem sämre lämpade. allt var neurologiskt grundat också, hon sket fullständigt i sociologi och kulturella aspekter, allt var grundat på nån nerv i hjärnan och hur männens roll var att skydda byn från vilda djur, så var det nu och så hade det alltid varit. det var som att se en apa slicka sej i arslet, man kunde liksom inte sluta kolla. hon var vansinnig. hon var josef mengele.

like a bat out of hell

jag känner mej lite hängande i luften. när man inte har ett jobb att gå till och gnälla över varje dag, så återstår ju att se på de resterande delarna av ens tillvaro, de man annars bara låter ligga i ett hörn tillsammans med smutstvätten.
vårt boende till exempel. det är ju för litet för ett barn, ungen får plats på hatthyllan i nuläget. som tur är så kommer det ett teveprogram och gör om lägenheten nästa vecka. urlyxigt, men ack så temporärt, för om de inte bygger ut som en brygga över hornsgatan så får vi inte plats ändå. så vart ska vi ta vägen? fan vet. mitt jobb. jag räknar med att börja jobba till hösten igen men då kanske allt ser annorlunda ut och VIPS så hade jag inget jobb. ska jag börja frilansa, och i så fall som vad... jag vet ju inte ens om jag vill skriva längre. tycker att allt jag sätter på pränt har jag skrivit hundra gånger förut. det borde vara så mycket enklare nu när man har någon att luta sej mot, nån som hjälper en när man är i knipa såväl ekonomiskt som självförtroendemässigt. men det ÄR fan inte det. livet var enklare när det bara var jag och mitt relativt tomma men ack så flärdfulla liv. nu är det försäkringskassor och maträtter för två, vegetariska dessutom, och den där jävla profylaxkursen som inte kommer att bli av. om jag inte ens kan dra mitt arsle till en förberedande förlossningskurs, hur ska jag då se till att min unge kommer i tid till skolan eller får i sej sin kostcirkel? nej just det. det är ju helt cepe, vilka airheads som helst får skaffa barn. inte konstigt att världen ser ut som den gör. körkort på barn NU.

oh well

jag har sett filmen "dreamgirls" precis. quetzala kom över och vi åt fem bullar var och drack te med supermycket socker i. känner mej helt speedad och inte är det av filmen, det vill jag lova. den var kass. det var inte en regelrätt musikal, men då och då sprack de upp i sång. bara så där! det var genant fanimej. och när filmen var slut så kände man bara ett "jaha". när den här meningen är slut så kommer jag aldrig mer tänka på filmen "dreamgirls". fast beyonce var nedbantad femton kilo och sjukt snygg så klart. det är ett ruttet betyg asså, när någons NYLLE är den största behållningen i en rulle.

det är inte lätt att vara ödmjuk

jag har ingen hobby. det stör mej och gör att jag till och från de senaste tio åren känt mej tråkig emellanåt. det hade varit mycket roligare att som kuriosa kunna slänga fram att jorå, jag sysslar ju med flugfiske om helgerna. eller som teet, åka jorden runt och upptäcka nya fåglar. jag har inga specialkunskaper alls. jag är en vante i ett dike, ett rö i vinden, jag är ett halvtomt glas, i am an empty vessle! och nej, film och musik och teve och mode räknas ej som hobby i det här fallet. jag vill ha en specialkunskap. jag skulle vilja veta allt om alla kungar och varför hus från olika tidsåldrar ser ut som de gör. eller gå i skogen och se en bit svamp och ba' jomenvisst det där är en fjällskivling. sånt kan inte jag. däremot kunde jag en jeopardy-fråga nyss. "den strömstedt som sjöng med GES". herreguuud. mitt barn kommer bli ett jävla spån.

blah blah

lady sovereign släpper sin fullängdare nu inom kort och jag tycker det känns så himla ointressant. när hon kom för två-tre år sedan, så kändes hon verkligen WOW, och jag tyckte att hon, MIA, wiley och dizzee var såååå coola, angelägna och happening. grimeprylen, bailegrejen och Diploköret, allt det kändes så fresh. i ungefär sex månader. nu känns james morrisson roligare än lady sovereign och efter att ha sett videon till "love me or hate me" så inser jag varför jag är en hater. hon ser EXAKT ut som sporty spice, den allra fulaste av de fem fula i spice girls. liten, ettrig och jävligt jobbig.

everything i own in a box to the left

jag släpper sargen och bjuder på min profil. håll till godo. photo: carolina setterwall.

...och med tungan rätt i mun

det verkar som att det bär av mot fjällen. jovisst. jag hatar kyla, jag hatar skidor, jag hatar after ski. det är en grad av folklighet jag lade bakom mej tillsammans med coverbanden på pizzeriorna och syltlökarna man föråt sej på på afterworken. andra, annars helt normala människor, kan släppa loss och tycka det är kul att ta på sej dumstruten, svinga bärs och skråla till who the fuck is alice och jag... respekterar det. men jag kan inte LATTJA after-ski. jag är fan uppväxt på en after-ski som heter sala statt. och självklart ska jag inte ut i snön och härja i nån otymplig gräll overall. nej nej nej, jag ska kolla på "six feet under"-boxen när de andra är ute och tumlar. jag hatar att bli blöt. jag hatar att bli svettig. men jag gillar min kille hemskt mycket, så snart barkar det uppåt.

do me do me do me

jag har aldrig velat ligga med en tjej. på det viset är jag tråkig och jävligt besviken på mej själv. liiite pepp hade man väl kunnat vara, tycker man. but no. här står man, konservativ och grådassig. inte en buttplugg i sikte. men som till alla regler finns det ett tillhörande undantag. jag VILL ju ligga med shane. vill vill vill. jag är förälskad i henne och har varit i flera år nu, jag drömmer om henne till och från. inte katherine moennig som hon egentligen heter, jag vill in i teveserien och vara med SHANE. vi skulle röka och dricka öl och hon skulle göra skateboardtricks och jag skulle applådera och vi skulle hänga på the planet och hon skulle ha vit skjorta och skitigt ansikte och de där läpparna och det där tandköttiga leendet och det osäkra bakom fasaden och jag skulle slcika och läka hennes sår och vi skulle göra roliga prylar med alice och så där. men mest av allt skulle vi ligga.

idag kör jag och carro igång vårt "l-word"-race igen. vi har två rykande heta avsnitt, vi har ingen aning om hur det kommer att gå och det enda jag hoppas är att tina dör i en våldsam bilkrasch. varför kunde inte HON få kola istället för dana? det är väl FAN att man aldrig ska få vara riktigt glad.

bernhard wilhelm, i love you

jag är lite trött på mej själv, så jag tänker bara yppa att jag har varit på beneath och shoppat. ett par vita umbro by kim jones-skor, hemskt cleana. en röd träningsoverallsjacka, också umbro by kim jones. och, TA-DAA, en grön stickad bernhard wilhelm tröja, oregelbunden och skev och skitsnygg och svindyr. loves it. hittade ingen bild, men bjuder i stället på en sjukt snygg wilhelm-jacka. om man klickar upp bilden i ett annat fönster så blir det en gif-animering och man ser bakstycket, det är det som är grejen. superfint.

för jag har bara regn hos mej

jag sitter och är sur över livets nödtorft. jag ska verkligen inte göra ett jota i kväll. vill inte träffa nån heller egentligen. originalplanen var att quetzala skulle komma över och så skulle vi kolla "let's dance" för hon ska skriva om det tills imorron. men hon hamnade i fejd med en femåring och ska nu vara hemma istället. alltså, "let's dance" måste vara sveriges tråkigaste program. agneta sjödin har en tomas di leva-klänning på sej och snart ska sahlene dansa rumba. mmm, inget kåtslag direkt.

allt är liksom FEL. som jag förklarade för jessika idag, jag finner ingen ro. jag blir inte tillfreds. jag har fåtöljen, mysbelysningen, deckaren och tekoppen. men fåtöljen skaver, lampan är felriktad och är den inte plötsligt irriterande ugly? deckaren är rätt bra men téet asså. hur fan tänkte jag när jag kokade earl grey? jag vill ju ha lapsang. och så där fortsätter det i olika kombinationer. herregud jag behöver verkligen ett ligg.

lär inte hända. min kille är i köket, sjunger i kapp med orups "vid min faders grav", värmer pommes och ska till spy bar. jag har haft samma t-shirt i tre dagar. skjut mej.

got a suprise from my honey, got a message from my girl

jag har fått jättefina tips på mamma/barn-låtar att spela på nästa veckas julia. bäst hittills är "r" som kläcker ur sej en av världens bästa låtar, självklart ska jag spela devos "the day my baby gave me a suprise"! om man ruckar lite på reglerna så borde man kunna klämma in "no 13 baby" med pixies också. ååh. det här kommer bli kul.

weird

rockbjörnen verkar ju inte ha varit överdrivet kul, även om jag självklart gärna hade velat strosa runt där med en vinare i handen och en mini-brioche i den andra. de ggr jag har varit där har det mest känts stelt. kollade stureplans mingelbilder och slogs ännu en gång av hur trist sveriges artist-elit är, ser ut och låter. självklart med några briljanta undantag, men överlag är det för mycket ginatricot och billiga blekningar. mest fascinerad blev jag över bingo och angelica. jag gillar bingo, han verkar uppsluppen och inte så jävla noga. men hans frus ben. det till höger blir jag inte riktigt klok på.

fade to grey

det sjukaste hände igår. när jag satt och skrev inlägget om popquizet, kl var väl runt elva och jag hade bara ätit en rätt kackig äpple/parmesan/pinjesallad på hela dan, så försvann synen. POFF bara, från ingenstans blev höger synfält flimrande gråsvart. ungefär samtidigt började det värka bakom ögongloberna. väldigt obehagligt och min dödlighet kröp ungefär sju mil närmare än tidigare. det smälte bort efter en timma ungefär. buuuuu.

vi kom ÅTTA i quizet. vi hade kommit sexa om min kille litat lite mer på min expertis, han ville inte tro på mej när jag sa att ovanstående skivomslag var roddan. jag visste det i benmärgen. men i stället skrev vi elton john. VA FAN!

pop quiz

nyss hemkommen från pet sounds popquiz. vi var inte i vårt esse, det kan man ju lugnt erkänna. jag vet förvisso inte resultatet, kalle kommer hem och berättar om en timma eller så. men låt oss säga så här, är vi topp tio blir jag hemskt överraskad och de andra lagen måste haft diverse hjärnskador. taylor dayne satte jag på två sekunder, girls night out med knife tog jag inte titeln på vilket drev mej till vansinne. fuck. jag hatar att förlora frågesport.

blood in blood out

när jag kommer ut på mosebacke torg efter att precis ha utfört steg fem av fem av min rotfyllning, uppfläkt i käften och blodig och jävlig, så har jag meddelande från fredrik som vill att jag ska spela på hans nya klubb julia. det mycket logiska uppföljarnamnet efter klubb romeo. jag har ju tackat nej till allt sedan augusti, och jag var lite tveksam men va fan. det ska bli kul! som fredrik sa, jag kommer vara den mest gravida och fettiga dj:n i sthlms historia. så alltså. på fredag om en vecka, restaurangen på oxtorgsgatan. där jag och quetzala körde vårt iPop i två år. fy fan för att ha klubb. det är bara ångest.

funderar på gravid-tema, men kom bara på "baby love" med the supremes. nån som kan hjälpa mej? "mama im coming home" med ozzy kanske! haha. det vore kul. "like a child again" med the mission? herregud, tom skulle dö om jag spelade goth.

jippi!

en av mina favoritserier börjar om från början på ny tevekanal, "spin city" varje veckodag på trean 1900. och sucka om du vill, ditt talanglösa miffo, JAG tycker det är superroligt. precis som "frasier" och "alla älskar raymond" har humorn något torrt, lätt uppgivet, över sej som jag älskar.

wincing the night away

om ni ska köpa en skiva, en endaste, den närmsta tiden... låt det bli denna. the shins "wincing the night away" är kolossalt bra. mer tänker jag inte säga om den.

hela tre recensioner har jag kräkts upp idag, extremt produktivt för att vara jag. the shins (fab), au revoir simone (okej) och clap your hands say yeah (bra så klart men inte lika golvande som första).

lustgas är grejen

idag var jag i danderyd för första gången i mitt liv. vi var på bb sthlm på intro-kurs, det är tänkt att vi ska ha releasefest där den tionde februari. det hela avlöpte tämligen odramatiskt, lustgasen möttes med mest intresse av de andra och med ett inre jubel hos mej. det verkar jättekul! som en förfest för en. jag tänkte att min kille skulle få lattja med den, jag har ju aldrig sett han full och lär väl aldrig få heller. konstigt det där. i början när vi hånglade så minns jag att jag tänkte "synd han är nykterist, då kan vi ju inte bli ihop". well, little did i know.

hur som helst, så är stället inrett som någons hem. eller det är tanken allafall, det är lite för många soffor med plasthölje för att den finten ska funka. buhu. det kommer komma blod.

du skulle vilja glida som jag

harri mänty lämnar kent. buhu. så nu tänder vi ett ljus och låter det brinna och låter aldrig hoppet försvinna. länge leve kent.

line of beauty

jag och agnes har kollat på "line of beauty" på SVT. min kille ville hellre sitta i köket och göra en flyer, så vi kunde ohämmat ägna oss åt den sjukt snygga och lätt bortkomna huvudrollsinnehavaren, de fina åttiotalsattiraljerna och de ganska råa knullen. tror den kan bli bra, ska se fortsättningen imorgon.

pernilla wahlgren på teve. hon är som en tvål. hal och hygienisk. den där MQ-reklamen med henne och perelli måste vara det mest retuschade i svensk historia. va fan, brudarna ser ju helt okej ut och så ska de fixas till i photoshop så att de i slutändan ser ut som utslätade alice timanders på botox. fula kläder också.

hollywood

som om det inte räckte med populärkultur för dagen, så visar SVT en underhållande dokumentär om flippar och floppar i hollywood genom tiderna. roliga nuggets ur filmer och kommentarer från all the big stars både bakom och framför kameran. de pratar om hur de tänkte och vad som fick dem att välja de manus de valt och hur de hanterar nederlagen osv. riktigt intressant. man blir lite starstruck när man ser alla gubbarna och gummorna som står för bananerna. jag vet att det är lite smutsigt med hollywood och att det är mycket crap som kräks upp därifrån, men asså... i love it. tanken om glittrande moviestars med munstycken och weekends i palm springs. röda mattor och entréer ur bilar som inte innehöll uppvisad blygd. flärd och en air av stolthet, ouppnåeliga män med kritvita leenden. clark gable. bette davis. spotlightsen och de klirrande drinkarna. i mitt huvud är hollywood fortfarande exotiskt och glamoröst. inte fult, kladdigt och tara reid. åh by the way, hon har nyligen blivit smalare. mycket snyggare. fortfarande weird mage efter fettsuget dock.

it's such a perfect day, i'm glad i spent it with you

och så går den mot sitt slut. min första dag som mammaledig. jag hoppas verkligen den sätter standard för de kommande för förutom att jag var hos tandläkaren och gjorde steg fyra av fem på min förbannade rotfyllning så har den varit smashing. grejen är att till och med tandläkaren var helt okej, för hon har ett fint handlag och mix megapol på radion. de spelade "crazy" med britney, den keffa versionen av "one" med U2 och mary och "against all odds" med phil collins. diggade i smyg.
sen mötte jag upp min kille på götgatan. köpte dennis lehanes första, en stieg larsson och "we need to talk about kevin" på pocketshop. strosade in i fredrik och oisin, tog sällskap längs skånegatan. åt på primo, var väldigt lady & lufsen-fina. pet sounds, drack latte och köpte "mean streets", herman dune och "midnight cowboy". hemåt, min kille gjorde mat medans jag läste mail och nu har vi kollat en red hot chili peppers-dokumentär. inom kort ska vi se de nya "24"-avsnitten och äta nån form av citrusfrukt.

den här dagen har varit toppen. lite ligga på det här och det kan bli en av de bästa.

daylight licked me into shape

jag har träffat en del popstjärnor. en som var hemskt trevlig och fin var amit från numera stendöda a-teens. väldigt avslappnad, rolig och noll hybris. gillade honom verkligen, jag vill honom väl. ändå är det nåt som knyter sej i magen när han beskriver sin nya singel som "en fräsch variant av the cure". jag vill slå honom i ansiktet.

pretty on the inside

jag har aldrig varit något stort courtney love-fan. hon var bra mot woody harrelson i "larry flynt" och jag antar att det är rätt coolt att vara kurt cobains änka, men hennes musik... nej tack. vi brukade förfesta till "teenage whore" innan vi gick vidare till sala statt i min ungdom, det är min närmsta relation till kvinnan. på senare tid har hon ju falnat betydligt, och nu har hon slagit alla rekord. hon ser ju för jävlig ut. kass frilla, kass makeup, kass plastikkirurg. läste hon skulle gestalta linda lovelace i en kommande rulle. white trashometern slår i taket.

jordan catalano

och hur kunde jag ha glömt att "my so-called life" slutar mitt i en säsong? eller inte mitt i en säsong, men med ett typiskt cliffhanger-slut, och så blev det aldrig någon fortsättning. vad är det för skit? nu har jag ju ingen aning om hur det går, och allt var ju knas när det slutade. men det har ändå varit underbart att återstifta bekantskapen med rayanne och ricky vasquez. och jag kan inte rå för det, men jordan catalano är EXAKT den typen av kille jag alltid fallit pladask för. ett otillgängligt fanskap, med något där under ytan som man inte kan sätta fingret på, men man vet att om man kommer åt det så kommer man leva lycklig resten av sina dagar. eminem-syndromet kallar jag det. ett syndrom jag icke längre lider av.

this life

jag har laddat hem BBC:s "this life", första säsongen. serien gick på SVT runt 98 nångång och jag älskade den. minns inte vad den handlade om dock, bara att de var ett gäng kompisar som bodde i ett hus och så låg de med varandra då och då. det ska bli helgens porr.

the way you do the things you do

sak som stör mej: min kille avslutar telefonsamtal på ett högst otillfredsställande sätt. nio ggr av tio, spelar ingen roll hur snuttigt det varit i meningarna innan, nio ggr av tio slutar han med ett "tja". ett liksom lite släpande, halvdrygt "tja". med ett a som liksom aldrig slutar, det bara ekar bort i horisonten och avbryts först av klicket då samtalet bryts. nångång ett lite mera uppåt och sturskt "tja!". hemskt irriterande.

bonjour simone

det är jobbigt när något man bestämt sej för att avsky visar sej vara rätt fint och catchy. som au revoir simone. det skulle ju bli en klassisk sågning. jag skulle inte behöva anstränga mej, bara googla fram lite synomymer på "aptrist" och "röv". sätter på skivan med ett slött öra. och va fan, det påminner det om lali puna ibland! det är en av de finaste komplimanger någon/några kan få, "scary world theory" är en av mina bästa plattor någonsin. och nyss hörde jag dear nora-vibbar. jamenjaha. gud vad jag hatar när jag har fel.

into the great wide open

jag sitter lätt lamslagen framför min jobbdator. den är jättefin. den har en buffy och spike-bild som skrivbordsunderlägg. jag ska lämna den nu, jag är KLAR. jag har levererat mina sista filer till den stora tidningen, jag har skickat ut de sista skivorna till mina recensenter. när jag går ut genom dörrarna börjar en åtta månaders fika-paus, helt sjuuuuuukt.

jag fattar ju att det inte kommer vara nån dans på rosor, det där mamma-livet. men jag inbillar mej att mitt barn kommer vara ursnällt och sova supermycket medans mamma kan lacka naglarna, surfa perez hilton och läsa britt-vogue i lugn och ro. eller kanske läsa de där litteraturvetenskapsböckerna som stått och dammat ett år. utveckla mina skills i grand theft auto. det kommer bli toppen.

fika?

oh baby baby it's a mad world

jag blir så illa berörd av att läsa om fadde och linda, vår egna version av andre och jordan. nån bild i expressen där fadde sitter med tårarna droppandes ner i en öl. ahmen BUHU så deppigt. jag skäms som en struts och vill gräva ner huvud kropp och själ när jag ser att han skrivit ett öppet brev till linda som publiceras i expressen. min genans vet inga gränser. på en annan sida kan man se linda/biondas musikvideo. kackig låt, lågbudgetvideo, för mycket insprutat skit i hennes läppar. och alla grejer hon sa inför den nya tuttlanseringen, "ingen tog mej ändå på allvar" etc. gud. jag blir så deprimerad.

peter i'm ready to be heartbroken

jag älskar "världens modernaste land". så klart gillar jag fredrik lindström, hans torra saklighet om självklara men ändå så sällan uttalade sanningar är förförande bra i rutan. mest av allt gillar jag fredrik för geni-draget att dra in peter englund i showen. vicken kille. så härlig. så kunnig. hans sätt att prata påminner mej jättemycket om niklas eriksson, en av sveriges bästa skribenter. samma lite tillbakadragna, men ändå så framträdande, humor och samma lite buttra framtoning. och under pannbenet, en fullkomligt lysande hjärna. så vitt jag har sett allafall. i love you peter. du verkar så rar och imorron ska jag köpa "poltava", jag lovar.

ååh, nu fnissar dom. så där medelålders män emellan. gud så hett. hjärna överlag är ju så hett. jag har testat att vara ihop med blåsta killar. det funkar förvånansvärt bra en kort stund, ofta är liggat bra, men sen vill man klösa upp stora läckande hål på sina armar. så hemskt fult och frustrerande med ointelligens, oavsett det yttre framstår duden som ett halt och lytt freak inom kort. blåsta människor har dessutom ingen humor.

battlestar galactica

den här serien ska jag börja kolla på nu. den kan vara både bu och bä. på plussidan: jag gillar övernaturligt a la angel och buffy och även om jag egentligen inte gillar rymd-tema så var ju "starship troopers" förtjusande. minus: jag verkligen avskyr star trek.

och den här veckan drar alla bra serier igång i usa igen, men jag tänkte försöka hålla i min hatt ett par veckor så att jag kan sträckkolla och få lite kontinuerlighet.

baby phat

jag har haft en riktig jävla skitdag. enda roliga med den här dagen var en lång MSN-diskussion jag och therese svensson hade om snygghet. jag tror att hälften av den och hälften av mitt gnällande här ska malas ner till en krönika till fredagens metro. fy fan, vilken ångest. jag vill verkligen inte skriva när jag är sån här.

och va fan! jag är för smart för att deppa över kroppsligt förfall.

ahmenååh

karolina fjellborg (aftonbladet) har skrivit tevekrönika och dissar CSI NY:s ledmotiv med orden "låter som något ur baywatch". det är ju "baba o'riley", människa! ett stycke rockhistoria. jag fattar vad hon menar, men det är också som att säga att monica zetterlund är skräp för att det låter som bo kaspers. om ni förstår vad jag menar.

i am beautiful (no matter what i say)

apropå kroppar och sånt där, det är aguilera-race på mtv. jag är så fascinerad av henne. hon är uppenbart äcklig på nåt vis, lite som fergie. men jag GILLAR henne. oskulden som växte upp och gjorde några taskiga val (se bilden tex), och gud vad jag hatade hela moulin rouge-prylen, men nu så har hon viftat av sej askan och blivit the shit. precis som britney, bara med lite mer solsken över själva historien. så nu kollar jag "beautiful", nickar och tänker att "mmmm så är det ju" och finner styrka i att hon för bara en sekund sedan var en enda stor brunbränd bilring och nu är hon fabolous, darling.

the discomfort in my seat and in my head it's worse

jag kan inte hantera min fetma. inte på något sätt. jag kan inte hantera den i spegeln och inte rent fysiskt. psykiskt ska vi inte tala om. min kille hatar det, alla mina pikar och kommentarer riktade endast mot mej själv. hur jag i sällskap ursäktar mitt ätande, mina sunkiga kläder, mitt ovårdade yttre, genom att racka ner på mej själv. som att jag vill hinna göra det innan någon annan hinner. men jag måste få gnälla annars spricker jag, eller så håller jag det inuti tills jag kvävs av äckel. jag skiter i om andra har trivselhull eller ren och skär fetma, fläska på bara om ni trivs så, jag tycker du är vacker om du tycker att du är det. men jag hatar det. jag kollar ner och min kropp är inte längre min. jag har BRÖST! vidrigt. jag vill komma i mina gamla kläder. jag vill kunna knyta mina skor, jag vill kunna ha en normal sovställning, jag vill kunna gå utan att vagga. jag vill hitta orken att sminka mej, fixa håret, vara jag. jag vill slippa gå på toa fem ggr per natt. jag vill inte ha svullna fingrar som värker. de ska vara mjuka, lena, nikotingula med chanels svarta lack på naglarna! jag ville inte dricka jävla pommac i förrgår, jag ville göra en xtina och smeta in mej i brunkräm och åla runt i ett par chaps och ha en fantastisk röv. och det är fem veckor kvar, jag ska bara bli större, jag får panik. alltså på riktigt, JAG FÅR PANIK.

ryktet om min död är betydligt överdrivet

det var naturligtvis brandon walsh som var i drömmen. han är ju en fiktiv person, så det var ju ingen jättenöt att knäcka. och visst, sanningen var att lovisa låg där i sängen med min kille, men det var ju för att hon druckit upp sina nycklar under nyårsnatten och haffat en taxi hem till mej på horngatan framåt morgonkröken. själv satt jag i soffan och sträckkollade "mitt så kallade liv", för de drattade inte in förrän halv nio på morgonen och då var ju jag redan uppe. det är väl själva fan att man inte kan sova while pregnant. hur som helst, min kille skulle aldrig hoppa i säng med någon annan, inte ens någon av mina helt otroligt snygga och smarta vänner. för han är superkär i mej.

jag tror att anledningen till att jag överhuvudtaget kan skriva en sådan grej är att jag är så jävla övertygad om att han aldrig skulle göra något liknande, och jag tror att det är nåt som alla som känner oss skulle hålla med om. he just wouldn't. och då är jag ändå en extremt bitterfittig människa som inte alls självklart friar än fäller. men det är nåt med min kille. han är liksom... ren. som den där låten med magnus uggla, "astrologen", om nån minns den. vilket så klart är förbannat irriterande också, tro inget annat.

däremot är jag fortfarande hemskt brydd över att jag drömde om brandon walsh. liksom vad betyyyyder det? varför låg vi inte? saknar jag tonårens oskuldsfullhet? varför en (fantastisk men) futtig avsugning? hade han för tvättade, lite för stora jeans hopsnörpta och alldeles för uppdragan i midjan av ett brunt läderskärp på sej? instoppad sweatshirt? varför var vi i min pappas bil? jag minns mest att det var hemskt härligt och det skrämmer mej. brandon var ju töntigaste av alla, till och med steve sanders hade mer personlighet än fullkorns-brandon. eller så kanske jag i var slampan kelly som faktiskt legat med både steve och brandon och dylan. så måste det vara. hellre slampan framför skelögda brenda eller donna med det taskiga boob-jobbet.

may we all have a vision now and then of a world where every neighbor is a friend

alltså det här året började så konstigt. min kille hamnade i säng med min bästa vän och själv utförde jag i det närmaste en perfekt avsugning på brandon walsh i hans bil. en av dessa två händelser skedde i en dröm. jag lämnar det upp till er att anta vilket. gott nytt år. 2007 ska bli kul.