like a bat out of hell

jag känner mej lite hängande i luften. när man inte har ett jobb att gå till och gnälla över varje dag, så återstår ju att se på de resterande delarna av ens tillvaro, de man annars bara låter ligga i ett hörn tillsammans med smutstvätten.
vårt boende till exempel. det är ju för litet för ett barn, ungen får plats på hatthyllan i nuläget. som tur är så kommer det ett teveprogram och gör om lägenheten nästa vecka. urlyxigt, men ack så temporärt, för om de inte bygger ut som en brygga över hornsgatan så får vi inte plats ändå. så vart ska vi ta vägen? fan vet. mitt jobb. jag räknar med att börja jobba till hösten igen men då kanske allt ser annorlunda ut och VIPS så hade jag inget jobb. ska jag börja frilansa, och i så fall som vad... jag vet ju inte ens om jag vill skriva längre. tycker att allt jag sätter på pränt har jag skrivit hundra gånger förut. det borde vara så mycket enklare nu när man har någon att luta sej mot, nån som hjälper en när man är i knipa såväl ekonomiskt som självförtroendemässigt. men det ÄR fan inte det. livet var enklare när det bara var jag och mitt relativt tomma men ack så flärdfulla liv. nu är det försäkringskassor och maträtter för två, vegetariska dessutom, och den där jävla profylaxkursen som inte kommer att bli av. om jag inte ens kan dra mitt arsle till en förberedande förlossningskurs, hur ska jag då se till att min unge kommer i tid till skolan eller får i sej sin kostcirkel? nej just det. det är ju helt cepe, vilka airheads som helst får skaffa barn. inte konstigt att världen ser ut som den gör. körkort på barn NU.