skammis

jag har ju så dåligt minne så jag kan inte exakt återge varför, men just nu sitter jag med spott runt munnen efter alla mina fräsningar och typ raspiga kinder för jag har kört runt med skäms-kudden i nyllet så frekvent. asså grammisgalan. så pinigt! alla var fulla (god bless them) och liveframträdandena var inte alls bra. ur-tama. sundblad och fibes-setet var under all kritik. och då gillar jag fibes och har sett dem flera ggr och de har alltid varit bra. jag och lovisa tjöt ikapp i soffan. bra var carina berg och sanna bråding. älskar carina, stencool och lätt topp tio snyggast i sverige. det är humor att ba "hej tårtan" när bråding kommer i marängklänning, med torrt tonfall och höjt ögonbryn. its not what you do its the way that you do it liksom. alexander bard höll bäst tal, quetzy var snyggast (förutom carina) och riktigt jävla bra var sahara hotnights nya discorökar-singel. snooks tacktal rev upp rispor på mina lemmar. herregud.

och faktiskt. den där anna ternheim, hennes låt växer och blir stor som ett hus. jag älskar den. "girl laying down". den är så ljuvligt svart i tonen att jag önskar den hade funnits för tre år sedan då jag verkligen behövde den.