despite all my rage i am still just a rat in a cage

för ovanlighetens skull gick jag och min kille upp samtidigt. kl åtta. till skillnad från mej så gillar min kille att röra sej, han skulle orientera. jag har nån bild av gemensam frukost som grundstommen i den lyckliga familjen. LA FAMIGLIA. så efter han kletat ihop sin havregrynsgröt, släpade jag mej upp till honom i soffan och så kollade vi på fredrik strage. tipsade om bra stuff så klart, "don't look now" bl a. sen så kom morgonens höjdpunkt, en dam med solklar akademisk IQ, hon visste jättemycket fakta och så där, men hon var helt skogstokig och hävdade att män som är hemma med sina bäbisar gör dem en otjänst, de kanske blir missbrukare eller otrygga i livet tex. för män är helt enkelt sämre föräldrar och de borde inte få ta ut så mycket pappaledighet som idag är möjligt. de kan tex inte amma, det gör dem sämre lämpade. allt var neurologiskt grundat också, hon sket fullständigt i sociologi och kulturella aspekter, allt var grundat på nån nerv i hjärnan och hur männens roll var att skydda byn från vilda djur, så var det nu och så hade det alltid varit. det var som att se en apa slicka sej i arslet, man kunde liksom inte sluta kolla. hon var vansinnig. hon var josef mengele.