när du hör ett *bing* är det dags att vända blad

jag och min kille lyssnar på "loranga, dartanjang och mazarin" och sorterar upp våra flyttkartonger. det är en fin syssla att göra tillsammans under tystnad, endast bruten av ett fniss då och då. det är en man som heter toivo pawlo som läser historien, en man vars röst mest känns igen som berättaren i julaftonsklassikern "karl-bertil jonssons julafton". när jag var liten var jag helt besatt av sagor på band, både vanliga och de som hade en bok till och ett pling i handlingen när man skulle vända blad. jag har alltid varit väldigt otrygg och som liten var jag livrädd för att somna, eller snarare livrädd för att INTE kunna somna, och värst av allt var rädslan över att vara ensam vaken i huset. jag minns ännu skräcken när jag hörde föräldern borsta tänderna och inse att jag aldrig skulle hinna somna först. då hjälpte kassettband med "tintin i hajsjön" och sagor om sune lästa av anders och sören. jag tror jag lyssnade på de här banden ända tills jag var tolv, tretton år och jag kunde vartenda ord utan och innantill, varenda frasering. hade jätteproblem med att sova över hos kompisar, slutade alltid med att jag började grina och blev hemskjutsad. jag är fortfarande rädd för att somna ibland. när tankarna blir en övermäktig eller när jag bara tror jag ser dead people i hallspegeln. halleluja för tv:n och "CSI"-repriser. de hjälper mej att känna mej normal.