every time i think of you, i feel shot right through with a bolt of blue

det slog mej just att jag inte längre är ensam. stod och inspekterade mitt ansikte i toaspegeln och så insåg jag att allt som kommer i min väg som jag inte kan hantera ensam, eller inte vill ta hand om själv, det har jag någon som hjälper mej med. jag har den klassiska klippan att luta mej mot. det är ett sånt jävla privilegium och jag trodde aldrig det skulle bli så. så därför stod jag i det obehagligt skarpa ljuset vid min toaspegel, fascinerat betraktande mitt ansikte när det skrynklade ihop sej och jag grät en skvätt medans jag i mitt inre öra hörde michael jackson väsa "you are not alone, i am here with you". det var ett kusligt ögonblick.