Jag läser inte så mycket bloggar. Jag har några vårdslöst inslängda i min feed, men det är få jag verkligen läser. En av de jag på riktigt gillar är "Stockholm under ytan". Hög igenkänningsfaktor, klump i magen och ibland kvävda fniss. I dag kom det här inlägget och jag tycker det är så vackert. Vackert. Ett ord jag sällan använder. Ibland säger folk till mej att jag borde skriva en bok, men asså, det borde verkligen den här personen göra. Tror den skulle bli precis lagom svart och melodramatisk. Jag tror den skulle göra ont.
Hakar upp mej på de här meningarna om och om igen, de är så fina och starka. "Jag väcker dig med skäggstubben" och "...om du tänker drabba mig så gör det hårt". Dör.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
8 kommentarer:
Håller med. Fastnade och läste igenom hela arkivet häromveckan. Hatar egentligen att läsa på skärmen men de är så korta så man kan ju alltid klämma eeeen till...
Tomma vackra människor i en vacker död stad. Eller nåt. (Ska nog låta författaren ifråga stå för ordvalen.)
är inte det författaren bakom www.varldensbastaflickvan.blogspot.com?
när jag upptäckte den, läste jag arkivet på en kväll och grät och grät lite mer. den kvällen var vi bästisar.
jag har faktiskt ingen aning om vem det är. men vill gärna veta!
Jag vet vem det är, men jag vet också att personen i fråga vill vara anonym.
Ska på Lykke Li på Cirkus i maj. Klickade på "Kommer att delta" på Facebook-sidan för det och - poff - där dök ditt ansikte upp bland andra som skulle dit också.
Var liksom lite roligt! :)
Som att jag kände dig, eller kände igen dig eller att du var en kändis...äh, kul var det i alla fall. Kanske vågar jag mig fram och säga att jag gillar dig blogg, om jag ser dig där i maj.
"att jag gillar DIN blogg" skulle det såklart stå. :D
Haha roligt, då ses vi!
bella: det är inte VBF.
Skicka en kommentar