guns of brixton

stackars britney har tydligen kräkts på sin nya dejt, en rätt snygg modell/wannabeactor av nåt slag. jag har aldrig kräkts på någon, inte vad jag minns. det skulle lätt kunna ha hänt, gud vet att jag har varit packad nog. som tur är är det ju så att det man inte minns, det har inte hänt. underbar regel. men är det något jag kommer se tillbaka på och ångra? som att det och den uppvisade fittan-i-taxin är såna där essentiella prylar våra barn kommer syssla med. lite som att bli av med oskulden, första fyllan. en milstolpe i deras utveckling. ett steg in i vuxenvärlden. fan vet. jag har kräkts på en tant i en buss dock. i england. mitt på dan. fick tunnelseende, kaskadspydde på den stackars tanten, bussen tvärnitade, en samlad folkmassa puttade ut mej och där stod jag på alla fyra, halvblind och bölandes någonstans i brixton. snacka om naked and bleeding asså. kröp sorgset in bakom en bil och satt där med en kräka på bröstet, grät mej harmynt tills synen återvänt. buhu.