onsdag 25 mars 2009

Brev från Lillan


Hej pappa. Idag premiärade jag min skinnpaj. Alltså Daddy. Jag var så SNYGG.

5 kommentarer:

clara sa...

Hallå, som nybliven morsa (9 månader), är jag bara lite nyfiken på vad du uppfattar som den roligaste åldern med din dotter, hittills. Alltså, det känns som att det bara blir roligare och roligare ju större de blir, stämmer det? Ja man ska ju inte generalisera etc men när jag ser era bilder så längtar jag till sommaren, och till nästa sommar också för den delen!

tchau!

Popmorsan sa...

hmm, jag tycker hon är roligare nu. nu är hon ju en PERSON, inte en thingy som ba hänger på. nu är hon hanna, med egenheter och humor. eller fram tills nu, för nu har hon blitt så himla SUR hela tin när hon inte får som hon vill. samtidigt så är ju det ashärligt, hon har egna idéer och gör små påhitt. jämför jag nuet med första halvåret så somnar jag nästan av tråkma när jag tänker på i början. det BLIR roligare.

Emma sa...

Okej här sitter jag och ska ha en unge snart. man upplever det väl inte som tråkma första halvåret, alltså med första banet. Fattar att det är jobbigt men det är väl lite spännande också? Say it is so.

Popmorsan sa...

ja men GUD ja, självklart. det är helt magiskt med det där lilla knytet. men det är ju tämligen... händelselöst, jämfört med en helt bananas tvååring som berättar superkonstiga historier för en och glatt visar att hon minsann kan ta av sej blöjan själv och det är bajs i hela hallen (det är då man önskar hon vore spädis igen, då låg hon kvar där man lade henne).

jag tror inte att någon period är SÄMRE. spädisar är ju ashärliga, men som sagt, de ligger ju mest bara där och liksom tittar. vilket man (jag) som nybliven förälder tycker är URSPÄNNANDE. som sig bör vara. man ba "kalle! hon RAPADE!", en vecka senare "kalle! jag tror hon garvade!", följt av "kalle! hon har bajsat en hård bajs!" osv i all oändlighet.

clara sa...

Jo, alltså de sex första månaderna är precis så magiska som beskrivs. Man förundras varje dag över den där lilla bajsmaskinen! Och känner sån kärlek. Och dricker så mycket kaffe för att inte somna.

Men nu är det ju asspännande när hon far runt, fast lite jobbigt ibland, man måste verkligen ha koll. Allt åker ner i golvet och hon slår sej gul och blå hela tiden.

Men fan vad kul att höra ändå, jag ser verkligen fram emot att hon blir MER och mer en människa. Att hon kan säga vad som är fel när det är det, och springa runt naken utan blöja i gräset och skratta...
Och att man kan göra saker IHOP. Grymt ju.