måndag 16 mars 2009

These are the days of our lives

De senaste åren har jag återkommit till rätt många gamla skivor. De nya jag gillat kanske får sin renässans om några år, men hemma hos mej är det mest Pixies och sånt som spelas. Och Grandaddy. Jag älskar deras "The Sophtware slump"-platta. Den är skitbra. Och så klart är det minnen av en svunnen tid som ekar, en rätt kul tid som singel och dejtandes och jag jobbade på webb-byrå och jag gillade Carharrt och Lady Soul och hade uppklippt hår som var färgat rött undertill, väldigt Toni & Guy, och i efterhand hemskt fult. Jag var inte blyg för att handla på raveaffären "Saturn return" i Gamla stan och tyckte att mangatryck på för små t-shirts var helt acceptabelt. Jag var kanske 23 och hade inte börjat röka på riktigt ännu, jag gick ut på ställen som Cage Bar och Collage, hade ännu inte riktigt funnit min plats i stan och umgicks mestadels med inflyttade Sala-vänner. Som Kim Ström till exempel. Jag minns en hemmafest hos honom när vi lyssnade på den här plattan, vi drack vin och gick på klubben Nightlife och jag hade fått låna ett par Helmut Lang-jeans som inte satt särskilt bra, men hey, det var ju Helmut Lang och jag visste inte riktigt vem lang var, bara att han var häftig och cool. Och inte visste jag då att jag skulle bli jättebra vän med Rebecka som hade klubben, som jag då tyckte var superläskig och jättevacker och supersmal och urahäftig och ihop med en popstjärna, och inte visste jag att jag bara nåt år senare själv skulle stå bakom skivspelarna och spela hits för indiepubliken. Och inte visste jag att killen jag mötte den där Helmut Lang-kvällen skulle komma att dominera de kommande fem åren. Tänk om jag inte gått ut den kvällen? Då hade jag aldrig träffat honom, börjat hänga på Regnbågsrummet, gilla dyra kläder, lära känna de jag numera räknar som mina närmaste, börjat spela skivor, på den vägen få de jobben som gjort att jag hamnat där jag nu är, träffat min kille och GOD FORBID fått min dotter Hanna. Allt detta pga ett par Helmut Lang-brallor och en förfest med Grandaddy på högsta volym. Mindblowing sånt där.

Inga kommentarer: