måndag 2 mars 2009

Rows of houses all bearing down on me

Funderade lite på om jag är mindre personlig nu än tidigare. Då innan Hanna kom, och när allt bara var förfärligt och bloggen var en av få ventiler jag hade. Jag tror att det var när jag flyttade till Vecko-revyn, att det var då jag slutade skriva om saker som var på riktigt.

Min tanke är ju så klart att vara på riktigt, nu med, men det är inte lika enkelt som förr. Men jag jobbar på det. Det är inte som att det INTE finns en giant pool att hälla från. Gud, om jag fick en femkrona för varje syrlig tanke som formas i min hjärna. Skulle vara svinrik.

Mental note to self: svart humor är roligt, en bitter människa bara skittråkig.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Har läst dig sen starten och jag tycker du är grym och personlig även om du inte är lika privat som innan. Det kanske är bra att inte skriva precis allt. Keep up the good work!

hanna sa...

Jag tycker att du lyckas perfekt med balansen. Har många gånger önskat att jag själv kunnat skriva sådär bitskt och distansierat utan att låta bitter. You go girl!

Anonym sa...

du är aldrig skittråkig, alltid roligast! //den andra popm.

eff sa...

Jesus Kristus i HELVETE, Mamma Mu?!?!?!

Hakan är: tappad.

Anonym sa...

jag tycker att du var bättre innan veckorevyn-tiden men nu är det nästan som det va innan igen.