Hello darkness my old friend

Jag känner mej hemskt oinspirerad. Lite vilse. Jag är här hemma, läggan är spotless, all tvätt är tvättad, alla sex tvättarna prydligt ihopvikta på rätt plats. Och det kryper i mej. Jag har köpt nya gardiner. Ids inte sätta upp dem. Hannas ansikte är rent och vältorkat, hennes hår nyschamponerat, vi har varit i parken varje dag. Ätit på rätt tider. Jag är så duktig så. Radion stressar mej, teven gör mej illamående. Jag vill inte träffa nån, absolut inte prata med nån. Och så klart, så känner jag mej ofantligt ensam. I perioder kan man ju tycka att det mesta känns rätt meningslöst. Saknar poäng. Jag tror, utan någon egentlig tvekan, att en sådan period precis landat. Hej och välkommen, old friend.