Haha, i min gamla Skunkdagbok hittade jag det här, det är skrivet 2004. Jag har tydligen alltid varit melodramatisk.
"fest hos mej. introtävling. bjöd visst på champagne, heh. baba. fint. typ. riche. skitmycket folk. fick ett skärsår. brännsår. blåmärke. hjärtat vet ingen skillnad längre. tillbaka till baba. max blev min livboj. alla borde ha en max."
Det här är min favorit: "skärsår. brännsår. blåmärke. hjärtat vet ingen skillnad längre." Jag borde bli poet!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
usch vilka dåliga vibbar jag fick nu. det där var ju en jättetung kväll.
men ja, poet, det kan du väl bli.
-freja
Damn. Var du inte typ trettio '04?
Käften. Var 27. Tio år äldre än alla andra på Baba mao.
Fast det får mig bara att tycka mer om dig. Du är så jävla bra tjejen.
Skicka en kommentar