aaaaldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd

idag hängde jag med mats en stund på string. han skulle träffa josefin. josefin är kanske topp tio snyggaste tjejer jag vet. åtminstone svenska. och jag tycker hon verkar så orädd och dessutom verkar hon ha en crazy garderob. de senaste åren så har varenda kotte velat vara lite galafestliga till vardags (och fest) och kanske sticka ut med en vågad hatt eller så, men jossan, hon har minsann varit en mini-ingy sedan tidigt nittio. respekt. och så tycker jag hon verkar så kul och rapp i käften. en sån man vill sitta och fika med och kommentera fula människor som går förbi med. och det sjuka med henne är att hon fött två barn, och inte sitter det några nittio kilon på henne heller. jävla människa. allafall. hon var hemma hos sverrir och emelie när sisi fyllde ett år och jag har aldrig träffat henne i verkligheten, så när jag såg henne där så tänkte jag att ÄNTLIGEN ska min egensnickrade myt om snygga josefine spricka, herregud, låt den spricka omedelbart. så med stadiga åttiokilosben traskade jag fram till henne med kritiska ögon och förväntan i kroppen. please god, let her be fugly med alicia keys-hy och gäddhäng. but no. hon var skitsnygg och verkade snäll. jag vet inte riktigt hur jag kom in på detta eller vad jag vill säga. hej.