den här dagen har varit helt sinnes. vi har bråkat hela dagen, jag och min kille. i grund och botten handlar det om städningen som jag nämnt tidigare och det är ett så jävlans osexigt ämne. och vi kommer liksom ingen vart och till slut så stod vi vid bofils båge och skrek högt åt varandra. kulmen var den här, ungefär vid tanto:
- det enda du behövt göra i ett år är tvätten och inte ens det sköter du!
- joho!
- nä, du gör den var femte vecka och du viker aldrig ihop det rena, du låter det stå i påsarna i en vecka, sen så gör JAG det!
- vikningen behöver man inte göra samma dag.
- eeh JO, för annars har man ju bara gjort hälften av jobbet..?
- det där är DITT sätt, mitt sätt är att INTE vika. vem säger att ditt sätt är mer rätt än mitt??
och ungefär där tappade jag talförmågan. vadå INTE vika? det är ju som att diska utan att skölja av YES:et. eller ställa fram en djupfryst måltid. jag blev så jävla arg, och han med, så när vi kom hem ställde han sej och RÅSTÄDADE, efter en kvart sittande i soffan så sa jag att jag skulle gå ut en stund. han mumlade nåt nerifrån returflaskslådan. och så satte jag mej på seven eleven med rådåligt samvete för att han gick däruppe och städade. fastän jag gör det alltid annars, om än inte lika rasande och tidsmässigt koncentrerat. usch, det var ett så tråkigt bråk att jag inte ens vill skriva mer om det. och jag som inte ens börjat läsa all den där arga kvinnolitteraturen än!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
8 kommentarer:
Ditt sätt är rätt! Heja!
haha, känner igen det där,fastän hos ossslutar det inte med att han städar utan att ingen städar. kul
Apropå liknelsen med att diska och inte skölja av yes:et. Kom hem till oss efter att Pelle diskat. Han slarvar så halva disken i diskstället ser odiskad ut och han torkar inte av diskbänken. Då vill jag bara cutta honom. Men å andra sidan bryter jag hans hallregel (man får bara ha TVÅ par skor i hallen). Som för övrigt är en helt störd regel. Vem tror han att han är liksom?
Oj oj, läs "mor ror, åran är trasig" så ska du få se på förtvivlat ojämlikt föräldraskap och ångest. Eller det är nog bäst att låta bli. Jag bestämde mig för att aldrig skaffa barn efter att ha läst den boken, och har inte ändrat mig efter tio år.
ok, nu köper du det kallas kärlek på en gång! :)
Jag har ju iofs skaffat städhjälp en gång i månaden och det kan vara det bästa jag gjort på länge.
Hos oss är det annars jag som inte kan städa och så, så jag lagar mat och min kille diskar. bra uppdening tycker jag.
och ditt sätt är rätt. kläderna vikes och sorteras redan i tvättstugan och lägges sedan på rätt plats på en gång.
det där med att torka av diskbänken eller inte... visst är det standard att man torkar av diskbänken när man är färdigdiskad? (eller är det bara "mitt sätt" och jag som är pedant?)
enligt min kille är det dock inte standard, för "den självtorkar ju ändå efter ett tag"...
b: Det ÄR standard! Annars blir det ju fläckigt. Jag är också pedant så man får akta sig för sina sjuka normer men det är klart att man ska torka av efter sig. Självtorka, vilket trams!
rätt sätt? det som är rätt för dig behöver inte vara rätt för nån annan. då kan det bli svårt att få ett förhållande att fungera. Fundera och kom ihåg vad det var som gjorde att du ville ha din kille!(släpp tankarna på utseendet) Fortsatte du träffa honom för han att var så pedant, ordentlig och duktig lr var det mer att; wow, vilken kille som inte lägger ner allt krut på sånt tråk som städning o.s.v. Sen måste naturligtvis båda mötas i något som man känner är viktigt för den andre. Är det superviktigt för dig att få in tvätten samma dag så kanske han inte förstått det. man kan ju försöka lägga fram det på ett annat sätt (än börja gorma och skrika) så kanske det är både lättare och roligare för honom att göra det för din skull...Jag har varit där själv... Plus att när jag väl la fram saker som var viktiga för mig i det vardagliga livet på ett litet sjysstare sätt fick jag veta att det var faktiskt en hel del grejer som han önskade att jag skulle ändra mig på för hans skull.. det är ett himla givande och tagande...
Skicka en kommentar