jag har spårat hela det senaste dygnet. grinat och härjat och gnällt och skrikit. igår kväll var jag så frustrerad att jag inte somnade på flera timmar. jag är missnöjd. jag är lack och jag är ledsen. orsakerna är många. mest handlar det nog om att jag känner mej orättvist behandlad av världen, eller naturen snarare. dvs att JAG fick ge upp mitt jobb, att JAG fick sluta gå på krogen, att JAG blev fet och ful, att JAG fick ge upp många av de sakerna som jag tyckte definierade den jag var. för JAG var på smällen. och så tänkte man att när ungen är ute, så skulle allt bli som vanligt igen. jag skulle gå ner till femtiosju kilo, jag skulle kunna jobba järnet med frilans/spelningar och jag skulle kunna gå ut med kompisar igen. no no no. nej nej nej. jag kan inte vara ifrån mitt barn mer än en timma, för hon vägrar ta flaska. jag är kedjad vid hemmet alt barnvagnen för oöverskådlig framtid. och javisst, jag är skitkär i mitt barn, MEN, jag börjar känna en ofantligt stor frustration över att aldrig få vara den som går ut. som säger herrå, vi ses imorgon! jag drar nu! don't wait up! all denna råkost, detta goodlife, det står mej upp i halsen nu. jag behöver få spåra ur för att kunna hoppa upp på banan igen. min kille fattar inte det där. han säger "du vill ba' supa och röka!". men det är inte det det handlar om, inte bara. jag vill kunna gå utanför dörren utan att känna att jag måste gå tillbaka inom femtio minuter. jag vill inte vara den enda möjligheten twentyfourseven. jag vill vara mej själv en eftermiddag. inte mamma. inte BARA mamma.
en av grejerna vi bråkade om var nu på lördag. jag har tackat ja till att spela på laakso på debban medis. det kommer ej att gå för hanna kommer att behöva käka (om inte ett mirakel sker och hon lär sej käka ur flaska vilket INTE kommer att hända). min kille tycker inte att detta är ett problem då han och hanna kan hänga på debban med mej när jag spelar. jag tycker absolut INTE, jag vill inte ha hanna i krogmiljö med massa fullisar kvart över två en lördagnatt. hon är ju inte ens tre månader för guds skull och nån jävla ordning får det faktiskt lov att vara. så då ställer jag in den spelningen, säger jag. det är liksom enda alternativet om ungen ska få mat. han kan inte förstå detta. "jag kan gå omkring på medis i ett par timmar" säger han. AHMEN NEJJE. ungen ska vara i säng och kramad och pussad på, mätt och belåten efter midnatt, inte nåt jävla rännande, då ställer jag in skiten och är hemma. punkt slut. och det är det som är så frustrerande! det finns inget annat alternativ, det är inte min killes fel utan så ser det ut rent genetiskt. jag är den som får trycka på paus, som får hålla inne, som får hålla god min. och det är inte hela världen. det vet jag väl! klart jag vet att jag är lyckligt lottad och whatever. men jag känner mej ändå orättvist behandlad av världen som får ge upp det gamla livet medans min kille kan fortsätta preciiiiis som vanligt med bäbis som världens bästa bonus. han får kakan plus en skitstor tårta. jävla skitsystem är vad det är. själv får man gå omkring och se ut som om man smällt i sej den där tårtan.
guuud jag kommer inte kunna somna ikväll heller. min kille? nä han spelar på en studentskiva. han kommer med andra ord vara den som går ut. som säger herrå, vi ses imorgon! jag drar nu! don't wait up!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
40 kommentarer:
Testa att ha kanel i vällingen, det gjorde jag och efter det tog min dotter flaskan.
Jag vet hur hemskt bunden man blir, har tre ungar själv. Började röka igen bara för att få vara ifred på balkongen ibland... Och för att det är MIN kropp.
Oh no! Jag som har dig som case study för min egna, eventuella framtida barnalstring. Det här bådar inte så gott, det där är verkligen det jag är mest oroad över, att alla orättvisor som redan finns ska träffa fläkten på riktigt och hamna i mitt ansikte.
Ett litet tips när man är arg och frustrerad: Se T:2, Alien-serien, Ms 45, Batman returns, Thelma & Louise, hotellrumsscenen i True Romance, Kill Bill 1, Thriller, Blond hämnd. Och sen tror jag att du måste spela Time Crisis i någon timme eller två.
Åh, sucks!!! Men visst mår man ändå lite bättre när man får skrika ut det där och folk tycker att man är världens bästa morsa ändå? GO YOU!
det du skriver om står i "bitterfittan" av maria sveland, en riktigt bra bok. du är inte ensam!
Heja dig!
Kram, Malin
vad fina ni är. nu börjar jag gråta. men gud. tänk om jag är på smällen. helvete också.
åh va sant skrivet. sjukt underhållande... och frustrerande! vafan när ska grabbarna få bära på ungen = mindre späck samt trevligheter. heja popmorsa!
Du får se det såhär; den dagen Hanna börjar ta flaskan är det du som är ute så ofta du bara vill och orkar och Kalle som får lägga sitt liv på hyllan ett år eller halvår. Då är det din tur.
Men du, det måste väl röras upp en hel shitstorm av hormoner så här postfödsel och grejer? Vet inte alls om man får äta såna när man ammar och så, men har du testat Femal balans? Har ätit dem i två månader, och det verkar hjälpa mot de värsta skitstormarna. Inte för att jag tror att den där frustrationen bara är hormonell, men det kan knappast göra saken bättre.
Meh! Hanne-Vibeke Holst förhelvete! Läs! Trilogin om Therese Skårup. Simone i light-nowadaysversion. frihet schmihet. nåväl: läs o fortsätt vara förbannad o kom på en lösning där du inte behöver kompromissa bort dig själv. jag tror på dig!
Men prutten. Upp med hakan! Du ska ju faktiskt ha klubb i sommar.
Välkommen till bords, jag bjuder på sju sorters apa! och sprit!
Man kan inte bli gravid medan man ammar.
/doktorn
måste vara väldigt frustrerande men keep up the good work... och en jävligt underhållande blogg!
Du, popmorsa, jag såg dig på stan häromdagen och du är för allt i världen varken fet eller ful; du ser ut som a million bucks. Och jag tror, vågar nästan lova, att när sommaren kommer älskar er unge flaskan och således skipas rättvisa. Till dess: hang in there (...)
Men du, ungar MÅSTE INTE ta flaska. Inget som promt måste ingå i små kottars liv. På något sätt. Dum kommentar kanske (ni kanske provat allt) men har ni provat att ge henne med vanlig kopp/glas? En liten brukar vara lättast eftersom de nästan lapar i sig mjölken. Kräver lite övning, men funkar! Pipmugg kan också vara hennes modell. Det är så himla olika vad som funkar och inte. Prova er fram. Och det är inte DU som ska träna med henne. Hon är ju inte dum. Är du där så vill hon ju ha dig. Förstås.
Jag tänkte precis skriva det, prova lapskål. Om ni får igång ett system med att din kille kan mata henne så kommer du ju att må så mycket bättre, bara KÄNSLAN av att man kan sticka iväg ett tag är ju allt.
Lycka till.
/Jenny
tänkte precis säga samma som ovanstående. och pröva andra nappar till flaskorna. vissa ungar gillar såna där gamla vanliga runda som man hade på åttiotalet, vissa gillar såna ergonomiska. och flasknappar finns ju med en massa olikformade hål. hon kanske blir frustrerad för att det kommer för lite ur flaskan. då kan det behövas större hål. varför inte göra ett extra hål med en nål? pröva, pröva. det måste gå, för min nästa ska inte få nån tutte alls! och hon/han får inte svälta ihjäl. kram lycka till.
Man kan visst bli på smällen när man ammar.
Det har jag blivit. Två gånger.
/Riktiga doktorn
åh,TACK! jag känner såååå igen mig. ibland blir allt bättre bara man ser att man inte är den enda...
om en månad är Hanna redo för gröt, då blir det lättare. jag lovar!
Åh popmorsa! Först vill jag säga att jag gillar din blogg och din söta unge :-)
Sen vill jag säga att JAG VET HUR DU KÄNNER. Jag drabbades av värsta ångesten när min son var en månad ungefär och kände mig helt jävla LIVEGEN :-( Blev liksom avundsjuk på min kille för att han fick gå till Konsum och råka träffa en polare i kön. Sjukt. Det var otroligt jobbigt, för samtidigt som jag älskade min son så kändes det som om livet tagit slut på sätt och vis :-( Och hur hemsk känner man sig inte när man sitter i soffan och ammar och fantiserar om att få gå på krogen och bli full istället??!
Det jag kan säga är att det blir bättre. Ju större barnet blir desto mindre livegen och låst blir du. Snart käkar Hanna banangröt till kvällsmat :-)
Sen tror jag att det är rätt vanligt att den här känslan av livegenhet kommer när barnet blivit några månader. För då börjar glädjeyran lägga sig och man börjar längta efter att få sitt liv tillbaka.
I sommar blir min son 2 år och jag är en väldigt glad mamma. Jag gick tillbaka till jobbet när han var 6 månader och det var en räddning.
Det är helt okej att känna och tänka såhär. Det blir bättre!! Stor kram till dig.
Åh kära popmorsa (som jag bara känner via din geniala blogg),
läs Sveland NU!
Den handlar precis om allt du upplever nu, med att vara stuck hemma och kille som får gå iväg och att SE städning och sånt. Men visar också på kärleksgrejen, att det går att hitta en väg som funkar för ens barn, ens familj MEN OCKSÅ det egna jaget, det egna livet.
Du är inte ensam, alla brudar som är någorlunda som vi tänker och klurar på det här. Det är ju världens största utmaning för i helvete. Mycket bra att du inte lägger det här på dig själv, utan att du ser strukturen - MEN du kan och kommer också hitta egna vägar och egna sätt som gör att du överlever i strukturen. Tex så reflekterar och kommunicerar du med din kille, dig själv, din omvärld - en jättebra början. Allt kommer bli bra. Jag lovar.
/H.
Oj oj oj jag hajjar verkligen känslan. Kan bara säga att hon förr eller senare kommer ta flaskan och då blir det 100 gånger enklare för då kan ni dela mer rakt av på ansvaret. Nu känns det säkert som en evighet för dig men tiden går snabbt och tiden som hon kommer vara bunden till dig är kort så kort när man ser tillbaka. Min son är 7 månader nu och tog heller inte flaskan ett tag. Stress! Har slängt mig i taxi från nybeställda glas rött på söder för att åka hem till förorten å ge mat. Gå till en sån där riktig babybutik som har allt och köp alla olika nappar du kan hitta till flaskan. Det finns någon som heter typ avanti som är annorlunda. Dr Browns är en hit här hemma. Mjukare än Konsums vanliga. Låt henne öva öva öva till slut tar hon den och om inte annat så kan ni börja ge kvällsgröt om en månad och om hon vaknar på natten får väl din kille dansa med henne tills hon somnar om. Det blir bättre jag lovar håll ut och öva med flaskan ofta.
Jag vet iofs inte vid vilken ålder det är rimligt att förvänta sig att bebisar tar flaska, men när min syster skulle sluta amma sin son (som var äldre än 3 månader) och han vägrade, så fick hon rådet att hålla sig hemifrån en helg och överlåta flaskträningen till pappan. Din kille kommer ha en fördjävlig tid men efter det tar barnet flaskan, för inget barn svälter ihjäl om det finns mat. Vet som sagt inte om detta är tillrådligt redan vid 3 månader, men hör efter på bvc.
DÅ rekomenderar jag ännu en bok. bitterfittan. Läs på en gång, båda två!
den var visst redan rekomenderad! men läs läs läs
och det kallas kärlek!!!
Emelie! Ett gammalt hederligt tips från Sala: Om det är så att du inte kan/vill/orkar vara hemma en kvälljävel till så LOVAR jag att hon tar flarran. För när du inte är där finns ju inte alternativen, läs your boobs. Good luck! Vet precis hur det känns att vara fängslad, hur mycket man än älskar barnen, det är ju inte det som är dilemmat. Kram Cissi Rimshot
Ja för fan, det borde jag sagt för länge sedan åt dig. Det kallas kärlek. Läs den. Läs varje ord. Nu.
Förresten är det där en viktig poäng, det där med att ingen unge svälter ihjäl om det finns mat. Klart det kommer bli skrik och gråt från Hannas sida. Men det är inte farligt, det bara skär lite i hjärtat eftersom instinkten säger att den man älskar vill man göra lycklig, inte tvärtom. Men om Kalle och du är överens om att det här är vad som behövs för att ni ska kunna dela upp rättvisare och för att du ska må bra så bara GÖR det. Och nej, inte du emelie, utan Kalle förstås. Klart Hanna hellre vill ha tutte än flarra. Och är hon det minsta lik sin morsa är hon rätt envis om saken också. Därför: hej kalle. Hej helvetestimmar. Hej it's gonna work if you only want to.
Det kommer gå och du ska ha din klubb och alla ska va där och jag ska va där. Och alla ska dansa och hanna kommer va glad hemma med flaskan och Kalle. Jag är synsk. Jag vet! KRAM
hm.tyvärr måste kommer jag säga att det är inte alls säkert att en bebis tar nappflaska om den är tvungen, hanna är ju superliten fortfarande. visst kan hon duttas i lite med pip eller med flaska, men hon lär inte bli mätt. och jag skulle iaf inte vilja ha en olycklig bebis hemma bara för att jag ska kunna gå ut och festa. däremot låter det som en asbra idé att börja mata i henne gröt så fort det går, fyra månader funkar ju.förhoppningsvis gillar hon det och sedan är det fritt fram. /s - med två barn
Åh herregud! Här sitter jag med min samboångest och tycker att jag är vuxen. Jag har inga tips att ge för jag har varken barn eller läser (alltså det är klart jag gör men jag kanske inte vill prata om det). Vill bara säga att du är världens snyggaste Slemelie. Tiden går fort och snart är det Hanna jag sjunger "Total Eclipse of the Heart" med efter Riche (vad tragiskt det skulle vara för då skulle jag vara typ förtiåtta)
prova lite vaniljsocker i vällingen
lycka till!
läser din blogg varje dag och du verkar vara en supercool mamma. Är själv mamma sen 8 månader tillbaks. Det är fullt av upp och nedgångar, men jag lovar dig att om ett par månader kommer du knappt komma ihåg hur "illa" det var. Stor kram
Alexandra
Fanfanfan! Sådär får det ju inte bli ju! Jag som både räknar dagar (eller okej, veckor'rå) tills dess att jag får träffa ungen och tills dess att jag får dricka sprit igen. Och jag hade minsann beräknat att det ena skulle komma rätt så snart efter det andra.
Samtidigt så måste det väl på något sätt gå att lära henne. För vad gör ungar som inte tar flaskan om bröstmjölken sinar, eller mamman får mjölkstockning så att det inte går att fortsätta amma? De svälter rimligen inte ihjäl. Eller? Jag inser att jag inte vet någonting. Trots att jag både läst och skrivit om Det kallas kärlek.
Åååå, vad jag förstår dig. Har flasktränat min kille (sex månader) järnet nu i en och en halv månad, men hittills utan resultat. Och det är väl klart att man kan lämna killen med flaskan och hans pappa och säga herrå nu går jag på kvarnen. Näe, det kan man faktiskt inte, tyvärr. Men det blir väl bra till slut.
Stoppa för fan inte ner kanel eller vaniljsocker eller nåt annat skit i flaskan. Hon kan ju vara allergo!
Rimsjot again
alltså - större barn svälter ej ihjäl, de äter alltid till slut. småttisar mkt värre.grejen är ju hur mkt man kan tänka sig låta bebisen lida. för även om hon inte kommer komm aihpg en sekund av det bara några dagar senare är det förjävligt att se ens bebis skrika av hunger och försöka truga med flaska närbröstet finns där. fy fan been there
klart du ska spela det är din kväll bebben sover när du kammer hem...
Så har jag haft det i snart tre år... Jag förstår dig!
Absolut inte vaniljsocker till henne, barn ska inte få smak för socker så där tidigt.
Och kanel kan hon ju faktiskt vara överkänslig mot...
Olika flaskor och koppar däremot.
Lycka till, det kommer helt säkert att fixa sig!
Bra skrivet på ett mycket vanligt problem. jag skulle vilja kalla det the problemo..den där egna tiden som du inte kan ta när du vill. och hur mycket man än vill så går det liksom inte, inte som det var innan. det är svårt. Men hon kommer att ta flaskan. det kommer att gå. tro på det. lite löjligt kanske men för mig funkar det ofta om jag bara bestämmer mig för det. plus det alla andra skriver, det är inte du som ska ta flaskafighten. du är mat. inte vill man ha ur flaska när man kan få ur källan...kidsen är inte dumma.
HEJA DIG!
Har hittat din blogg i dag och läser inlägg efter inlägg. Underbart! Det här inlägget sätter ord på det som jag oroar mig för i fall jag någonsin får barn. Min egentid, min rymd, min... JAG! Hur behålla sitt jag när man blir 1 + bebis...
Skicka en kommentar