strangers in the night

spymlan igår var hemskt trevligt. det började kl åtta, men redan vid sex var vi svinhungriga så vi drog ner till riche för lite häng och en middag. tänkte att onsdagar är ju lugna, och vi hade så FEL. hela världen skulle kristi-festa, och velour hade fest och delade ut goodie-bags. det var lite väl mycket folk, så vi lämnade vita baren efter att ha hejat på johanna, maria och hansi, och gick in i restaurangen. käkade råbiff till förrätt, pasta med kronärtskocka som varmrätt. i pausen där emellan kom quetzy, hon hade klippt ny luggfrisyr och tonat hela kulören liksom varmare rödare. mycket fint. lite längre bort satt sofi fahrman och hon hade inte så snygg frilla. den var lockad och superflickig med ett hårband runt skallen. svårt för tjejtjej. var på spymlan en kvart efter öppning, baren var fri och alla var sommarpiffiga. en klassisk alla-var-där. marie birde ursnygg i vitt, elin unnes ursnygg i ny hårfärg som visade sej vara hennes originalkulör, agnes af g ursnygg som vanligt. richard slätt som jag ser alldeles för sällan. samma med gustav, pelle och calle. och andy karlsson. det finns bara en andy karlsson. pratade om hultan och ev ska vår lilla familj bo i nöjesguiden-huset. det vore rätt kul om det gick. tom pyl spelade eurythmics "right by your side" och, håll i hatten, cliff richards "some people". efter nån timma blev hanna hungrig så vi drog oss upp mot kungliga biblioteket, satt där på en bänk med kulturen i ryggen och ett vackert kulört spel framför oss. musiken och sorlet och avståndet dit gjorde mej lite sorgsen, som nån sorts svart på vitt grej att här sitter du och ammar och där nere är festen med glittret och dekadensen. men det varade bara några sekunder och sen sprang jag ner dit igen och blev nästan en av nattdjuren igen. när jag och hanna gick hem vid tio så var det en man nere i tunnelbanan som spelade "strangers in the night" på klarinett och det lät oändligt öde och malplacerat. jag stod där och höll om min unge som satt på min mage och så blundade jag och så snurrade vi runt runt och så somnade hon och pratade lite i sömnen, överröstade blåsinstrumentet med sina andetag och i en sekund fick jag svårt att andas för jag kände så starkt. så jag gnäller och är arg, men det är ju bara för att jag älskar. för att jag är rädd att förlora, för att jag har nåt att vara arg och kämpa för, som isobel så vackert inlade. jag har massor att förlora, mer än nånsin. så jag kommer nog fortsätta att vara rädd och härja ett tag till framöver. ps. ingen från stureplan.se ville plåta mej igår, jag har målat in mej i ett hörn, de har hört att jag snackade skit om dem häromdan och de hatar mej nu. fan.