Livet hörrni - vilken fest

Nu bränner vi ner mjölkbutiken och älskar i lågornas sken

Igår lyllade jag till livet genom att träffa Fredrik och lilla John. Jag tänker mej att han är döpt efter Little Willie John. Sjukt söt unge han fått till, helt och hållet Karolinas förtjänst. Det var fint alla fall, jag träffar Freddie så sällan nu, har saknat.

My weakness is none of your business

Jag håller på att klappa ihop. Jag jobbar med en grej för Melodifestivalen, som egentligen är rätt kul, men kombinerat med min förkylning som igår slog ut i full jävla blom så pallar jag inte riktigt. Ögonen rinner, halsen river, jag hostar torrt och äckligt. Addera på det en PMS-ig känsla, som inte alls är PMS, något mellanting mellan ledsenhet och rastlöshet. Inte ens att jag ska åka till himla Berlin hjälper. Jag vägrar tänka att det hör ihop med min livssituation, det har gått så lång tid, tre månader nu, jag har mått så bra hittills, jag vägrar ramla ner i någon grop av self pity NU, det är åt fel håll, jag ska ju uppåt.

Och jag vet ju att tre månader inte är nånting. Är inte dum i huvudet. Äsch, jag vet inte ens om det hänger ihop.

Tomas Nilsson!

Du vet vem du är, SF Bio, Hantverkargatan, F12, krossade hjärtan osv. Alla mina nummer försvann förra veckan och jag vill uragärna träffa dej och catch up för du är så himla härlig, tycker jag. Så messa mej nu. Så dricker vi öl och pratar om svunna tider och livets jävligheter.

Därmed pasta

Igår bjöd jag över Lina och Ruby på spaghetti-middag. Och det blev urgod mat! Som jag lagade! Har kommit på att GREJEN är ju att blanda saucen med pastan innan man serverar, blir jättebra. *som på restaurang* Halleluja moment. Sen kollade vi på Idol efter att Hanna somnat. Slut på kväll.

Don't mention the war

På lördag sticker jag till Berlin med ett härligt gäng, jag ser fram emot det så himla mycket. Jag reser ju liksom aldrig, har ca noll erfarenhet. Jag är hemskt flygrädd, det är en av anledningarna, men är också rätt lat och trivs himla bra i Stockholm. Tidigare var det pengabrist, vi var aldrig en familj som reste när jag var yngre. Så jag har det liksom inte i mej, den där lusten att vilja se världen. Eller vanan. Kalle kunde bestämma på torsdagen att han skulle dra till Berlin dan därpå, boka flyg som jag bokar en SJ-resa och sen trycka ner lite kallingar i en plastpåse och dra iväg och komma hem tre dar senare. Det var helt chockerande för mej, att det var så liten grej för honom. Han skulle ju flyga! Är han galen! Var skulle han boooo? Han ba "det löser sej". Gud.

Vi, vi är sex stycken tror jag, ska bo på ett hotell som heter Amano och ligger i Mitte. Vi försökte in i det sista få rum på Michelberger men det var stört omöjligt. Tar SAS-flyg lördag fm, framme vid Amano vid fyra-klippet. Barhoppning, sen ska vi äta middag vid tio på nåt ställe som tydligen ska vara deras version av Teatergrillen. Sen vet jag inget mer, hem på måndag morgon. 

Åååh, hajja mysigt att bo på samma hotell och hänga i vinbaren och mötas i lobbyn på söndagen, svullna och bakis, och sen äta väääärldens längsta frulle nånstans innan man går på flea markets och sånt. Jag ska försöka hooka upp med Tomas också, som bor där. Hometown, hör du det! I wanna see you, please.

Jag har ont i halsen. Ett riktigt ont i halsen coming up. Det känns lite värdo. Men jag brukar vara bra på att bara ignorera förkylningar, och sex gånger av tio försvinner de utan feber-koma och rinnande ögon.

Lite electroclash på det va:

Pappa bor inte här längre (krönika Sthlm City vecka 37)

Jag har legat på han som fram tills alldeles nyss var min kille rätt hårt, och säkert rätt så ocharmigt, om att jag vill att han ska tömma vår lägenhet på sina prylar omgående. Nu när han har lyckats haffa en egen, menar jag. För samtidigt som en del av mig har velat klamra mej fast vid det vi hade, hur undermåligt det än var den sista tiden, så vill en ännu större chunk av mig att han bara ska ta sitt stuff härifrån så jag kan trycka på play-knappen igen. Börja andas igen, leva igen. För nu står jag på paus, jag kan inte gå bakåt, men inte heller framåt. Var jag än vänder mig i lägenheten ser jag saker, pryttlar, en t-shirt som är hans, och alla skriker de åt mej för full hals: "Det här är vad du slängt bort, det här är vad du valde att aldrig mer ha, den här doften kommer du aldrig känna på din kropp igen". En remote control kan få mej att bryta ihop i det här läget. Hittade ett gammalt kvitto som var hans häromdagen, en taxi-resa, och jag började böla. "Undrar vart han skuuu-huhuhu-lle". Really, Emelie? Är det här vi är nu? Ahmengud, detta måste få ett stopp.

Sen ringde han en dag och sa att han hade tagit lite saker. En lättnad sköljde över mig, äntligen, ÄNTLIGEN så börjar det nya livet. I mitt inre började jag planera att jag minsann skulle ha vita pelargoner i köket nu, för det har de alltid i de lyckliga städade hemmen i Family living. Förvisso hade vi haft en rosa variant hela jävla sommaren och någon kärleksfrid hade ju inte de blommorna genererat direkt, men nu minsann, vita pelargoner. Kom, lyckliga framtid.
 
Öppnar halldörren. Hmm, inget har hänt. Allt är samma himla röra som det var när jag gick i morse. Börjar arbeta upp en irritation, ett "va fan", en ilska, ett raseri, och så öppnar jag sovrumsdörren. Och sorgen svartnar mina ögon. Solar plexus imploderar. Där står vår dubbelsäng, helt uppfläkt och där hans nittiosäng stått gapar ett stort hål. Min sida är intakt, IKEAS Malm-ram ramar fortfarande in 180 cm, men där hans brukade finnas är bara dammtussar och en stor förintande tomhet kvar. Som en sargad kropp. Där vi en gång brukade vila.
 
Att vi det senaste året somnat med ryggarna emot varandra och en meter, en mil, emellan oss, det spelar liksom ingen roll, jag kan inte tänka klart. Han har gått, vi har valt bort, han kommer inte tillbaka.
 
Och en liten liten bit från vår säng står Hannas lilla blå. Pappa bor inte här längre.

Stop me if you think that you've heard this one before

I natt var superkul! Gud vad det är bra mat på Le Rouge, gå dit för tusan. Och så tycker jag Saurabh är toppen, han är värd en tripp dit bara han. Sen åkte vi till Riche, avslutade på Gubbi. Inga konstigheter. Faktiskt helt vanligt.

Runway to elsewhere

Ett sovande barn och en miljon cigg senare är en ny krönika skriven. Obs! Handlar ej om bajs den här gången heller. Yeey me.

Nu kan jag inte bestämma mej om jag ska äta morötter eller chips till dippen som min syrra och hennes kompis lämnade kvar igår. Eller, who am i kidding. Hej lilla chipspåse, snart är du i min mage. Detta avnjuts till antingen Greys, Supernatural, Sons of anarchy eller Vampire diaries. Åååh, ÄLSKA höstsäsongens ankomst!

Back to life, back to reality

Det händer rätt mycket i mitt liv just nu. Eller så hände det exakt lika mycket förut också, men jag var för inbäddad i min separationsbubbla för att kunna ta in, registrera. Det är fint att känna sej levande igen, så klart. Det är fint att andra ser på en med liksom nyfunna ögon och ba "vad längesen man såg dej så här, Emelie". Det är fint att jag vågar ta för mej, att jag inte slentrianmässigt säger nej, för att jag inte vågar/orkar, att jag inte längre känner att jag inte har något att erbjuda. Att skratten jag skrattar nu kommer ända nedifrån magen. Att jag känner mej närvarande, att jag vågar möta blickar. Först nu har jag förstått hur himla under isen jag faktiskt var, hur lite jag tyckte om mej själv, trodde på mej själv. Inte för att just DET har förändrats så himla mycket, men jag anar en skillnad, en liten liten början på något bättre.

Naturligtvis innebär detta bortryckande av ljud-och känsloisolerande vadd runt min person inte bara superhärliga saker. Det onda gör mer ont. Fan vad ont det gör. Och den där jävla rädslan slamdunkar mej hårdare än någonsin förr. Men det känns definitivt sundare.

Succéfrukost!

 

The day is beautiful and so are you

Jag spelar alltid Magnetic Fields när jag spelar skivor ute på lokal. För de är så himla bra. I kväll blir det den här. Den är så gulli.

Fuck me I'm twee

Hur kan den här bilden bara vara tre år gammal? Pelle, nu tänker jag lite att vi är som årgångsviner.

I kväll spelar jag och Pelle på Le Rouge i Gamla stan från klockan tio! Kom för tusan, det blir kul. Hoppas jag. Jag menar det finns ju inga himla garantier, men vi kommer göra vårt bästa. Hej!

Husmor - not so much

Jag är ju skitdålig på att laga mat, men jag har som projekt att bli bättre, så nu ska jag och Hanna gå och köpa sidfläsk för vi har bjuppat över Jonna och Glenn på fläskpannkakefrulle/lunch. Oh god. Det här kan sluta pretzis hur som helst detta. Men hur svårt kan det vara? Steki steki, hälla på, in i ugn.

Fredagsmys med Jonna och Glenn

Hos Jonna och Glenn är det tjugo skeletthuven på väggen.

Sen lekte vi guns and ammo.

Och kollade på Råttatouille i sängen. Och käkade chips och Smarties.

Sen tog vi fram det hårda artilleriet.

Teknik, jag hatar teknik

Blogger har bytt interface, och vips så är ladda upp bilder-ikonen borta? Nån som vet hur man gör?

Taco-bonanza

Om man undrar vad jag gör hela dagarna: jag jobbar med en grej till Melodifestivalen och det suger upp all min tid. Men i kväll... I KVÄLL! Då blir det taco-bonanza för mej och Hanna tillsammans med Jonna och Glenn. Jag är tokig i texmex! Och ost. Älskar ost.

Snyggast i Stockholm

Vem tycker du är snyggast/vackraste tjejen resp killen i Sthlm?

Det här kan jag inte svara på. På ricko. Kan ej. Går ej.

Varför heter din dotter just Hanna? Släktnamn eller bara för att ni gillat?

Vi hade jätteproblem med att komma på namn till vår ofödda unge. Det enda jag visste var att det inte skulle vara nåt snoffsigt eller trendigt. Jag ville ha vad jag kallade ett Bullerby-namn. Ett rejält tidlöst ett. Mina fyra favoriter var Lisa, Ida, Sara och Hanna. Det kunde ha blivit vilket som, och när jag vaknade upp ur dvalan efter kejsarsnittet sa Kalle att "här är Hanna". Och det var det.

Vem är den kändaste kille du hånglat med?

Haha. Jag har inte hånglat med så himla många kända personer. Men okej, en tv-profil och en musiker som är himla känd. För hundra år sen cirka. Det var kul. Ett annat liv.

Facebook ligger nere!

*har panik* *stressäter chips*

Wheel of time

Kommer du att köpa och läsa nästa del i Wheel of Time så fort den kommer ut (2 november) eller kan du vänta tills den kommer i pocket (fast du kan få låna min)?

Hej! Han gick ju och dog författaren, Robert Jordan, vilket du så klart vet. Och snubben som fick ta över skeppet bestämde sej för att dela upp Jordans sista bok i tre skitstora klumpar till böcker. Gathering storm var den första av de tre, och de övriga två kommer med nåt år emellan. Så. Jag tänkte göra som jag gör med bra serier, jag väntar tills hela rasket (säsongen) är tillgängligt och så plöjer jag. Älskar plöj. Fast jag tackar för erbjudandet av lån! Jag tänker göra så med de sista Steven Erikson också. Kanske även A song of fire and ice-serien. Nu har man haft så långt uppehåll, om jag ändå har behövt vänta så länge så väntar jag hellre lite till och ba slukar när hela serien är slutförd.

Helt vanligt gårdshus ba

Nu ska ju inte jag måla fan på väggen osv osv, men alltså... jag har en KEDJA PÅ BJÖRNS BYTARE SOM ÄR HELT HIMLA FAB OCH HON HAR LIKSOM SAGT JA HON I ANDRA ÄNDEN!

Hej lilla gårdshus vid Mariatorget, snart ska jag bo i dej!

You don't relate to me

Pete Yorn & Scarlett Johansson - Relator
Uploaded by Warner-Music. - See the latest featured music videos.

Superlike.

Ett pressat grishuvud senare

Närå. I går åt jag det godaste ever. Det var INTE grishuvudet på bilden, det var från Mathias Dahlgrens restaurang-meny, vi gick förbi och jag var tvungen att ta kort för det var nog det äckligaste jag hört. Vi käkade på ett ställe som heter BAR, det ligger precis bakom Grand på Blasieholmen. SÅ himla bra ställe! Tydligen hade det "New York-känsla", ett uttryck jag aldrig skulle svänga mej med, men there you have it. Åt fin skaldjursgazpacho och sen en grillad firre som man själv fick peka på i fiskdisken som de sen smackade in i grillen. Med tre saucer och grillad fänkål med citron och färskpotatis slungad med kapris och lite annat gojs. Dog mättnadsdöden. Innan tog vi en drink på Cadier-baren inne på Grand, superlylligt. Det är liksom kul med lyxigt tillfixade drinkar, men jag är nog ingen spritperson. Sen gick vi förbi Lydmar, Riche och så hamnade vi på Kåken. Hemma före halv ett. Fin kväll!

You don't have to say you love me

I dag sticker jag till NOIR och blonderar mina skrala små hårtestar vita. Ska även klippa bort det risiga. Blir väl ingen större förändring. Jag gillar verkligen att vara blond nu, hade problem i början, men nu älskar jag det. Igen. Jag var ju det i tio år innan graviditeten made me go rödhårig. Som jag insett så här i efterhand inte var så himla lyckat. Aja. Blondie it is.

Som vanligt vill jag se ut som Wendy.

Lite mer svar

- vad har du för journalistisk utbildning?
- vilken svensk journalist beundrar du mest?
- vilken låt förändrade ditt liv?
- vad äter du till frukost?
- vilken tv-seriekaraktär personifierar du dig mest med?
- vilken är din favoritbok och varför?

1. Jag gick medieprogrammet med grafisk inriktning i Västerås, helt värdo, fick plugga in ämnen på Komvux efteråt. Sen ettårig webbdesignerutbildning här i Sthlm på en skola som hette Medieskolan, vet inte ens om den finns kvar. Direkt efter det fick jag jobb som webbie på en byrå, fick gå, hamnade på Spray som ad ass, fick gå, började på Bon som ad ass och i samma veva fick jag en förfrågan om att bli klubbredaktör på Rodeo, nåt år senare blev jag musikredaktör på Nöjesguiden och på den vägen är det. Jag har haft rätt kontakter och jobbat mej framåt. Inte så mycket utbildning.

2. Beundrar är ju ett himla knepigt ord, det ligger så mycket worship i det, men det närmaste jag kommer är Fredrik Strage. Jag tycker han är helt fantastiskt bra, han är ett under av populärkulturell vetenskap. Men han kan liksom skriva om en död gammal vedhuggare från Tjotahejti och ändå få det att bli intressant. Han är även supertrevlig IRL. Han messade mej efter min krönika förra veckan och skrev den var magnifik (exakt det ordet, MAGNIFIK), det var typ det finaste betyg jag någonsin kunnat få. Så tack, F!

3. Hmm. Alltså. Gud vad jag tänker nu. Men jag tror inte man kan koka ner all ens musikhistoria och komma fram till en endaste låt som var viktigast. Det går bara inte. Alla milstolpar har sin plats, ingen mindre viktig än den andra.

4. Jag äter inte frukost, när Hanna dricker sin välling eller äter sin fil dricker jag kaffe. Barnledig vardag hojjar jag direkt till Louie Louie och tar min kaffe där. Är det helg och jag har Hanna så får hon sin välling och sen knatar vi ut på nåt fik vid tioklippet och då äter vi nåt mer då. Det blir nästan alltid Louie Louies tonfiskmacka. Är jag barnledig på en helg så blir det att jag masar mej upp och möter upp några på fik eller brunch vid tolvklippet. Däremot har jag börjat äta frukost på kvällen. Fil, äggmacka. Standard när jag inte har Hanna.

5. Hmm. Här vill man ju drämma till med Veronica Mars för hon är så rolig och klipsk eller Buffy för att hon är så tuff (men ändå mjuk), men i verkligheten är jag väl mer av nån slags... gud, inte vet jag. Nån i Vänner? Skulle vilja vara som Tammy Taylor i "Friday night lights". Vicken KVINNA det är asså.

6. Detta är ju lite som musikfrågan, himla svårt. Men vissa böcker har ju gjort mer avtryck än andra så klart. När jag var liten plöjde jag Laura Ingalls Wilders böcker om prärien. Lärde mej om sex av Anais Nin och Jean M Auel som ca tolvåring, gissa om det fuckade upp mitt sexliv när det väl drog igång. Älskade Prozac nation, På andra sidan Alex, Inte som andra döttrar och några år senare A million little pieces. Slukade Stephen King. Nu är det ju mest fantasy faktiskt och där tycker jag Steven Erikson slår allt. Men jag gillade även The year of magical thinking av Jean Didion och What I loved av Sri Hustvedt (helt sjukt bra).

Saturday looked good to me

Oooooh, jag hade ju fest i helgen. En riktig hemmafest. Jag har inte trivts särskilt väl i min lägenhet sedan Kalle flyttade och i och med det även alla hans prylar. Jag ägde så lite och efter att mamma och jag tokstädat alla ytor och vrår så såg det helt homestylat för försäljning ut här hemma. Bara skål med lemons som saknades. Och en bukett liljor. Så jag tänkte att JAA, jag bjuder in lite människor jag verkligen tycker om hit, så jag får in ny energi och rensar ut lite liklukt osv. Och det blev så himla himla trevligt. Massa fina fina vänner, pratigt, skrattigt, mingligt. Sen gick vi till Trädgården, hängde runt lite, sjöng "Youre the voice" utifrån dj-båset (helt oskämmigt) och Lina höll brandtal i mikrofonen för det fick man göra när det var val-helg. Och medans vi drack öl på Trädis så STÄDADE MIN SYRRA OCH LINDA HELA LÄGENHETEN. För det är jag evigt tacksam. Tack finaste syster och Linda. Oavsett deras insats så är det rökfestival i köket fortfarande och en hinna av rödvin ligger i luften. Men hellre det än som det var innan.

Helt vanlig björnfitta ba

Jag testade en så kallad björnfitta hemma hos Ruben i söndags efter att vi hade varit och röstat på Frans Schartau. Den var så snygg! Skulle inte våga visa mej ute i den för jag såg in reality ut som nån i Spin doctors, men fan vad snygg den var. Ändå. Sen skulle vi gå och käka. Nää, men vi gick väl till kanske tio restauranger? Som antingen var stängda eller tog 250 spänn för en varmrätt. Vi gick till och med till Back-a-yard, som så klart var superstängt. Mmm, jamaican food. Så hamnade vi på Tevere alla fall. Med Nytorget och en kulört upplyst Skånegata som fond. Gud vad jag älskar att bo i Stockholm i allmänhet och på Södermalm i synnerhet.

Jag sitter här med full hand och min enda insats är min kropp

Om ni undrar vad jag gör så skriver jag en krönika. Klockan är tolv, deadline är nu, har 17 koppar kaffe i magen (ajje). Det är väl själva fan att det ska vara som att föda fram ett kylskåp ur vaginan varje jävla gång.

Hej Mr Alphabet!

Och som svar på frågan om jag tycker det är muppigt att säga hej till mej fast man inte känner mej.

Det gör jag inte. Jag blir tvärtom jätteglad. Men allra mest supergenerad. Så om det blir awkward så är det för att jag tycker situationen är lite weird, inte för att jag tycker att den som säger hej är knasig. Haha, det är klart att man blir GLAD om nån tycker man är bra. Men det är också i de situationerna som man inser att jeez, det är ju faktiskt andra som lääääser det man skriver här, om mina ups and downs och tonårskriser. Jag försöker ju att inte tänka på det så mycket, för att undvika låsning.

Aja. Jag blir glad alla fall! Och var det du som hade snygga blekta håret? Min drömfrisyr bara.

I got soul but I'm not a soldier

Alltså, bara för att jag säger att jag är obevandrad inom politik betyder inte det att jag är ett fullkomligt spån vad gäller vad de olika blocken står för. Självklart är det något som jag snackar om, diskuterar, med mina vänner och bekanta. Jag är inte en idiot. Och självklart är ens vänner de största inspirationskällorna, även i såna här frågor, men jag kan med största sannolikhet säga att jag hade röstat rödgrönt även om mina vänner var blå. Och jag har faktiskt röstat på Moderaterna, typ 94? Anyhow. Jag tog inte på nåt vis illa upp för Anonyms fråga, jag är bara helt ointresserad av att föra en politisk diskussion på Popmorsa. Det finns det en miljard andra mycket bättre ställen för. Det är allt jag har att säga om politik i det här forumet.

Hjärtat sitter åt vänster

Haha, vicken skaparglädje va. Lite pinig, men fin. Citat från min kompis Erik: "Man kan ju bli moderat för mindre". Ååååh, älsk på det.

I deserve a reward, cause I'm the best fuck that you ever had

Av oklar anledning, det är det varje gång, så sitter jag och googlar Mike Patton. Han är det snyggaste jag vet. Så obeskrivligt het. Som en kåt grottmänniska. Det är väl där the allure ligger, antar jag. Och det är ju konstigt, för i verkliga livet gillar jag liksom inte män? Jag gillar estetiska dudes över trettio, gärna underviktiga, och med ett typiskt pojkaktigt utseende. Och så kommer då Mike Patton, med köttiga läppar och knulliga ögon... PANG. Jonna hängde loss med honom på Peace and love. Alltså jag skrek som en TJEJ när hon berättade det. Nä, nu blir det Faith no more-race i mina råfula, skitdåliga högtalare jag just köpte på ON/OFF till min laptop.

Just ja, i kväll!

I kväll spelar jag och yrvädret Pelle Tamleht skivor på Vassa eggen efter klockan 22! Innan oss spelar lustlakejen Johan Kinde, han är fin han med. Kom för tusan, det brukar vara übermys där och så stänger de redan ett så man har liksom natten öppen sen ändå. Den här är jag så peppad på att spela i kväll:

I do yoga and pilates and the room is full of hotties

Haha, minns ni när Madonna plötsligt skulle "rappa" i "American life"? Fantastiskt kasst. Alla fall. Jag och Lina var på pilates i morse. Say no more.

Och alltså, helt plötsligt har jag lite slut på ord? Liksom i allmänhet, inte på grund av mitt första träningspass sedan 1997 (på ricko!). Tror det blev overload i skallen efter gårdagens krönika, och GUUUUUUD tack för all pepp, jag vet inte vilket ben jag ska stå på för jag blev så himla glad och lättad, men nu ba... tystnad. Men så får det ju också vara.

Plus detta. Jag är ju inte direkt människan som ser guldkanten på tillvaron. Det är ju ganska uppenbart. Orka hålla på liksom. Så naturligtvis har jag nu megaångest över krönika nummer två. Kanske ska skriva en ny om den där gången jag bajsade på mej, var ju sån succé sist.

Oh dear lord

*gulp*

När man var liten föll man jämt

Min finaste vän hade en helt vanlig statusrad i dag, den löd "och det här är Emelies favoritlåt på nya Säkert-skivan: Får jag". Det var liksom inget särskilt med det, hon hade gjort en likadan fast till Lisa och till en annan låt från skivan. Hon hade ingen aning om i fall jag hört låten. Och det hade jag inte. Och så lyssnade jag nyss och så var det liksom en låt som var så väldigt mycket jag, så förtvivlat väldigt mycket jag, och det vet hon så väl, för hon får höra allt, gud vad hon lyssnat och hon borde ha dött av frustration och leda för längesen, och det jag säger stannar kvar i henne, hon minns saker, hon sparar det jag berättar inuti, ord jag själv glömmer att jag sagt, hon känner mej och analyserar mej bättre än vad jag någonsin själv skulle kunna göra. Saker blir inte på riktigt förrän jag har fått berätta det för henne. Och det är bara så förbannat fint och värdefullt, så jag började gråta lite, precis nu, för att jag är så glad för att du FINNS, Babbo. Och för att Annikas röst träffade precis där du visste att den skulle göra.

Vad röstar du på?

Vad röstar du på?

Okej, hej akilleshälen, jag är oerhört dåligt bevandrad inom politiken. Jag har inte bestämt mej än. Men det blir definitivt rödgrönt av nåt slag.

Om hästar och vad som är vuxet

om man får fråga precis vad man vill vill jag veta vilket ditt favoritdjur är. och om du kände dig "vuxen" när du var tjugoett? när blir man vuxen?

Mitt favoritdjur är hästar. Började rida i ettan och slutade i typ sjuan, det klassiska: fick upp ögonen för killar osv. Men jag kan fortfarande sakna värmen från de stora kropparna och att få en vänskaplig buff i nacken från ett stort hästhuvud. Carro har tagit upp ridningen igen, gud vad hon rider. Men det kommer nog inte jag göra.

När jag var 21 så bodde jag i London, bodde med kompisar i stora världsstaden, jobbade på mitt första riktiga heltidsjobb och svirade runt. Jag kände mej nog ganska vuxen då. Jag tror "det vuxna" ligger i ens handlingar och sätt att tänka snarare än i ålder. Att man kan inse sina fel och brister, äga sina misstag och be om ursäkt för dem, och även att stå upp för sej själv och ha civilkurage nog att säga ifrån när man inte håller med. Jag är på många sätt väldigt barnslig, men jo, jag skulle nog kalla mej vuxen.

Ich bin ein Berliner

Hej! Jag kanske ska dra till Berlin om två veckor. Behöver hjälp. Vill bo hyfsat billigt (men inte sunkigt) nära Kastanienallee. Gärna nåt tokigt ställe. Skulle självklart vilja bo på lylligt designhotell men har liksom inte stash nog. Tips? Länk?

Lite vikt etc

1.Vad tycker/tyckte Kalle om ditt bloggande?
2.Bästa stället en fredagkväll för en avdankad indiemorsa?
3.För vilka tidningar skriver du krönikor? (om du nu gör det..)
4.Hur känns det att ha rasat i vikt utan att ens tänka på det? Alltså jublar du inombords eller känns det som det kvittar nuförtiden? Tänker på äldre inlägg här i bloggen.

1. Jag tror inte Kalle hade eller har några direkta problem med att jag bloggar. Han accepterade den, läste den sporadiskt. Vad jag vet alla fall. Klart att han uttryckt ibland att det är jobbigt att vårt förhållande framställdes så ensidigt, och han ofta som the bad guy eller vad man ska säga, men han har aldrig bett mej sluta. Dessutom har Kalle, till skillnad från mej, en stark grundtro på sej själv och sitt eget värde. Vad jag skrev här rörde honom inte så mycket, tror jag.

2. Alltså, jag saknar också en bra bar med popmusik. Finns ju massa ställen egentligen, men inget som känns som mitt. Och som jag sagt tidigare, jag hänger ju i stort sett bara på ställen där jag själv eller någon av mina vänner spelar just den kvällen. Det blir oftast den gyllene triangeln Riche-Kåken-Spy bar. Strand och Spymlan kan vara fint ibland också, men det beror så himla mycket på vem som spelar. På Söder hänger jag mest på Babylon. Älskar Babby.

3. Jag börjar imorrn! På Stockholm city. Varje torsdag. Så himla scary och kul.

4. Jag trivs bäst när jag är avmagrad. Vet det är o-PK, men jag tycker kläderna sitter snyggare och jag älskar när jag får knotiga nyckelben. Can't help it. I somras rasade jag utan att tänka på det, blev förvånad när jag provade klänningar som plötsligt satt löst. Men nu har aptiten återvänt, jag funkar mer normalt nu. Jag äter tre gånger om dagen, men ja, jo, det har blivit lite mer att jag tänker på vad jag trycker i mej. Vill gärna inte gå upp allt igen. Klart det inte kvittar, haha. Jag är ju singelmorsa nu, vill vara en hottie! Och även om smal inte faller alla dudes på läppen, så klart, så känner JAG mej snyggare nu än för säg ett år sen, och det i sin tur gör mej härligare. Om ni fattar. It's all in my head.

Hur många läsare har du?

Hur många besökare har du på din blogg per dag?

Jag har haft ungefär samma de senaste två-tre åren, ca 1000 per dag. Och nu i sommar, sedan helvetet brakade lös, så ligger det på runt 1800 kanske. Jag försöker att inte kolla statistiken så ofta. Blir stressad! Alltså att närmare två tusen personer vet om att jag ligger i fosterställning eller har varit på Junibacken samma dag, det är ju en rätt bisarr känsla. Supermånga. Å andra sidan, om man mäter med de större bloggarna som Nio till fem etc, så har jag världens minsta blogg. Och det gillar jag. Jag skriver inte för pengarna som eventuellt skulle kunna genereras. Och med det sagt, jag vet inte hur jag skulle svara om jag fick ett konkret erbjudande att flytta under annat tak. Det beror helt på, heh, pengarna och var jag i så fall skulle hamna.

Date me, date me my friend

Hur ska man göra för att få en dejt med dig? Ställt som en ren generell fråga alltså.

Det där kan man ju inte svara på. Haha. Och en dejt... vad ääääär en dejt? I Sverige? Man är så himla indoktrinerad av amerikansk populärkultur, och deras form av dejtande verkar ju ohyggligt mindre stressfyllt än ett eventuellt dejtande här. Här är dejt så mycket mer big deal kan jag känna. Att ett ligg bör utdelas i slutet av kvällen liksom.

Jag har nog bara varit på två-fyra stycken i mitt liv. Det normala förfarandet annars är ju att man hånglar med nån ute på disco, oftast helt oplanerat innan. Sen kanske man byter nummer och messar lite och så blir det fylla igen och man hånglar mer. Sen kanske man ses och "kollar film" och hånglar mer. Men att från tomma intet bli utbjuden med ett "hej, du verkar soft, vill du äta middag med mej/spela paintball med mej/gå på bio med mej"... rätt läskigt va? Och supermodigt av den som frågar.

En generellt bra regel är väl att försöka få till ett normalt häng, att man ser till att ses i olika gemensamma sammanhang och försöker få till en gnista och himla många asgarv. Attraktion och skratt är det absolut viktigaste. På ricko, jag har hängt killar som jag bara tyckt varit häftiga med noll gemensam humor. Man dör av tråk rätt fort.

Personligt och privat

Hur lyckas man som du skriva personligt och ibland privat men ändå på ett sätt som inte känns utlämnande och tungt?? Tycker verkligen om ditt sätt att skriva.

Tack! Alltså, jag vet liksom inget annat sätt att uttrycka mej på. Jag har skrivit i tio år, och jag har bara jobbat på tidningar med högt i tak och som gett mej utrymme för att ha en personlig ton. Som Bon, Rodeo, Nöjesguiden, På stan, krönikor etc. Jag skulle vara helt kass som nyhetsreporter.

Och jag vet, på allvar, inte skillnaden mellan personlig och privat. Skulle kunna googla upp det, men det känns oviktigt. När jag skriver här så tänker jag inte på att andra ska läsa det. Eller jo, så till vida att jag kanske gör en historia lite roligare eller filar på kul metaforer och sånt, men inte själva ämnet.

Och det där med att det inte blir tungt. Hmm, vissa grejer jag skriver kommer ju ur en ofantlig sorg, med tårar och cigarettrök smetat på tangenterna. Men jag tror att min grundtanke alltid är att det kommer bli bra? Alla mina sarkasmer till trots, så har jag aldrig känt mej särskilt suicidal. Och jag vet inte om jag uttryckt det särskilt väl förut, men den här lilla bloggen och dess läsare har hjälpt och stärkt mej massor. För det är klart att det är lite läskigt ibland att fläka ut sej som jag gör och sen ba hoppas på det bästa i kommentarsfälten. Men stödet jag får här, och av mina nära, är det som hållit mej uppe tidvis. Inte direkt blåst upp mitt ego, det är på ett annat sätt, mer fått mej att känna mej mindre onormal. Mindre ensam.

?

Margret kör öppen frågestund på sin blogg just nu. Och jag tycker ju att det känns så himla förmätet egentligen, men jag har liksom ingen inspiration och ett huvud för fullt av tankar, behöver distraktion av gigantiska mått, så jag tänkte kolla om ni undrar nåt. Så jag kan ösa ur min källa av ofantlig jävla visdom. Man får fråga vad man vill, så klart.

Haha ååååh, jävlans jobbiga frågor en del! Men sagt är sagt. Tar tag i detta imorgon. Kul!

Yoga (herregud)

Okej. Somethings gotta give, det här är ohållbart. Detta kroppens förfall. Vad vet ni om yoga? Vad ska jag välja? Vägrar svettas i sån där värmestuga. OBS! Är rörlig som ett kylskåp. Når absolut INTE tårna. Måste man tjacka egen matta? Och kan man gå fast man har pyttelite nackspärr? Tänkte stretching skulle vara toppen.

Ha. Som OM jag skulle komma iväg imorrn. Not gonna happen. Glöm det där om nackspärren.

Nu ska jag färga ögonbrynen. Bli lite snygg tills morgondagens plåtning. Har inte en aning om vad tusan jag ska ha på mej. Eller ha för himla POSE för den delen. Gaah. Tänker svart. Och jeans. Uppsatt hår, mycket öga. Och ögonbryn. Som han gula i Ernie & Bert. Min stil-ikon.

Myror i brallan

Jag kommer att ha problem med ensamheten efter klockan åtta de veckorna då Hanna är hos mej. Det bor en rastlöshet i mej nu som inte fanns när jag var tillsammans med Kalle. Jag var ju ensam de flesta kvällarna då med, men då fanns liksom inget annat, det fanns inga alternativ, jag var för inne i den grå smeten, i vardagen, för att orka tänka på vad jag hade kunnat göra i stället. Jag var helt tillfreds med att smälla i mej en 200 grams Marabou, se tre avsnitt av nån sci fi-serie och sen gå och lägga mej. Nu kliar det i mej, den inre ron är som bortblåst. Tar upp en bok, lägger ned. Öppnar en nyköpt tidning, lägger från mej. Sätter på en tv-serie, kommer på mej själv med att tänka på annat efter tio minuter. Öppnar upp Civilization, smäller av av tristess.

Det är himla synd att det ska vara så nu, för jag är ju värsta hemmaråttan egentligen. Jag älskar ju vanligtvis att skrutta hemma. Och det är liksom inte ut och svira jag vill, jag vill bara inte vara helt ensam här hemma. Och ingen som kommer hem. Och nej, jag syftar inte just på Kalle. Men jo, ja, det är ju en viss skillnad. Att ensamheten inte kommer avbrytas under kvällens gång.

Mina vänner lever ju egna liv också. Inte helt självklart att de ska komma över. Hej Facebook.

*eller så väntar jag bara tills nio då Hanna sover som en stock och drar ut på stan*

*skoja*

Voltaren-party

Vaknade i natt klockan tre och ba: nähä. Kunde inte röra mej! Helt vanligt. Fick panik. Kunde inte rulla runt, kunde definitiiiiiivt inte resa mej upp. Kämpade mot paniken, lugnade ner mej, sen fick jag liksom hålla upp mitt eget huvud med händerna och välta mej som en surdeg åt vänster till magläge. Därifrån kunde jag sakta rulla upp mej till en boll, tänk "hej jag ber till Mecka"-ställning. Hemsk natt och nu har jag två Voltaren i kroppen men det gör fortfarande fantastiskt ont. Kommer på mej själv med att tänka otroligt klyschiga floskler som "man ska vara tacksam för det man har", "tänk vad livet är skört ändå". Dör på det.

Skulle plåtat byline till kröniketjofräset i dag klockan tio. Fick avboka, jag får inte upp händerna till fejjan och GUD vad jag vill vara hottie på de där bilderna, vägrar vara osminkad. Så nu ska jag plåtas imorgon i stället.

Uppdatering: vi pratar om nackspärr här.

Swag in a bag

Jag har vad jag minns aldrig träffat Rebecca Simonsson, men källor som står oss båda nära hävdar hon är fantastisk. Tycker hon verkar härlig. Den här är supercatchy, superlajk.

På dagens tapet

Frulle på Louie med Ruben. Och Hanna, hon älskar Louie. Sen kolla lägenhet ovanpå Lisa Larsson på Bondegatan. Klockan tolv tåg till Västerås. Kvart över ett är vi framme. Chilla med mammi och Hanna. Två tillbaka till Sthlm, Hanna kvar hos mammi. Hemma cirka fyra. Bränna skivor till i kväll. Klockan sex: visa lägga för Björns bytare-person. Sju kommer klädångesten. Sen är det lite TBA, men i natt spelar jag skivor på Spy bar, tänkte glida förbi Kåken innan där gulliga Alek och Emilia spelar. Gud, redan slut i rutan. Sov cirkus fem timmar i natt, Hanna sov i min säng för jag hade helt enkelt inte orkat röja i hennes säng som fortfarande är oanvänd sedan Kalles flytt, satan vad hon kickade mej i ryggen. Och så vaknade hon kvart i sju, jippi! Min spelning i natt slutar fem. Bizarre.

Det här är min nya favoritlåt, tack Johan Mattsson!

Nä men asså...

...detta kan ju inte vara på riktigt? Säg att det är ett internetskämt av en fyndig photoshoppare?

Only the lonely (dam dam dam dam di-do-aaaah)

Jag har tänkt på det där med när man ska träffa nån ny. Hur svårt det är att bli kär i nån som dessutom råkar bli kär i en själv. Det är ju urmeckigt. Mmm, och sen då när man även har ett barn. En plus en. Hur många dudes är pepp på det liksom. Sånt jag tänker på. *känner mej lonely*

Ja men jag veeeeet. Det är ingen stress. Och om de inte gillar mej tillräckligt för att älska Hanna på köpet bla bla bla. Jag vet. Men hjärnan vandrar och nu tänker jag på detta. Kan inte riktigt göra nåt åt det just nu. Hur tankarna virrar alltså. Suck.

Nu ska jag googla recept. Jag och Hanna ska baka muffins, köpte blommiga kakformar på Stockhome som så lämpligt öppnat här i Skanstull. Alltså recept på mat. Muffinsen blir en kakmix. Orka hålla på. Men hon ska få blanda i Nonstop! Jag känner lukten av succé redan nu.

I'm glad I got the chance to say that I do believe I love you

Åh. VAD HIMLA FINA NI ÄR. Det känns ju lite som att jag stod med håven i förra inlägget och ba: buu, säg att ni inte tror så där. Vilket jag förmodligen gjorde också. Och jag VET att jag är så himla förskonad från crap här, jag vet inte riktigt varför faktiskt, men jag älskar det. Att jag kan få vara liten och ynklig och ful i mun och hård i tonen, raljerande och ironisk etc, utan att jag får skit och spott och spe. Så himla högt i tak. Inser att jag aldrig kommer sälja den här bloggen till nån annan webbplats, då försvinner ju hela syftet för mej. Det ska ju vara vi ju! Bara vi. Hurra för oss! Och mej! Och er!

Hej hej, nu känner jag mej som en helt vanlig sektledare.

Ahmen VA FAN

Jag vill bara klargöra en grej, eller två faktiskt. Och detta skriver jag i full affekt för jag blir så jävla arg och ledsen.

1. Jag lämnar inte mitt barn ensam om nätterna för att gå på krogen.
2. Jag lider ej av ätstörningar.

Så, eftersom jag på omvägar då fått höra att jag minsann lider av både ettan och tvåan där ovanför, så vill jag bara säga detta till er som glatt babblar på om detta: dö, tack.

Jag har aldrig lämnat Hanna ensam hemma om nätterna för att gå ut på stan och supa knulla slåss. Inte en minut har hon vistats själv i den här lägenheten. Det säger väl sej självt! Att man inte gör! Och att man skulle lägga en unge och sen svida om och gå ut på krogen, med ungen sovandes ensam hemma i Skanstull, det är ju helt BEFÄNGT fan i mej. Det här är real life, inte jävla Trainspotting.

Och så till nummer två, att Hanna härmar mamma när hon äter genom att proppa munnen full och sen låtsas spy i toaletten... Gimme a break. På riktigt, kom igen..? Jag blir så himla ledsen av att nån skulle vilja ta sånt skitsnack i sin mun. Visst, lite skitsnack har ingen dött av, men rikta det till mej då i så fall, låt det handla om MEJ, säg att jag är dum i huvudet, eller att jag lider av nån jävla ätstörning för all del eller har fula kläder och skriver dåligt eller whatever you fancy, men dra för fan inte in HANNA i det, att jag skulle föra över sån där skit på min unge är fan det mest kränkande jag fått slängt i ansiktet i hela mitt liv.

Gud, så surrealistiskt detta är. Helt absurd grej. Och nej, jag har inte stoppat fingrarna i halsen sen jag var... typ 21. Däremot har jag rasat i vikt för jag går igenom ett jävla trauma som kallas separation, mitt liv är en stor jävla röra och mitt inre är rent kaos och jag har inte ätit särskilt bra sedan i våras. Och ja, jag går ut en del, rätt mycket faktiskt, men jag har väl för i helvete barnvakt i form av mormor eller moster eller farmor etc. Och framför allt så har hon även en PAPPA, en mycket kapabel sådan.

Ähmen fy fan vad ledsen jag blev nu. När jag fick höra detta, för cirka en kvart sen, så började jag gapskratta för det var bara så himla BISARRT, detta kunde väl ingen tro om någon morsa öht, men så nu känner jag mej bara så himla himla ledsen.

Jag vill skriva ett försvarstal, tala om hur himla fin mammi jag är, men det känns bara futtigt och patetiskt. Jag är inte världens bästa, vem fan är det liksom, men jag gör så gott jag jävla kan.

Mmm, detta gjorde verkligen den här sommaren till livets bästa, en knockout på en i övrigt sjukt jävla miserabel tid i mitt liv. Sparka på en som redan ligger, why don't ya. Okej, skoja. Men gaaaaaaaah. Hej då.

Eat me

Ähmen hörrni. Det är väl klart jag inte ska låta Hanna leva på nudlar, är ni galna? Med det inte sagt att det vi i stället äter så himla bra (sommarrullar, pizza, thai, sushi). Men kontinentalt kanske. Man vill ju inte ha en unge som är rädd för kryddor och skumma geggor.

Jag har faktiskt nån sorts plan på att börja laga mat nu. Inget avancerat, men mer än innan. Kalle var ju av den åsikten att det godaste man kan äta var pasta med tomatpuré och valfri stekt vegalternativ. Dog invärtes efter ett tag, jag tycker ju mat är JÄTTEKUL, läser kokböcker som porr liksom. Så det blir höstens projekt.

That great love sound