Åh. VAD HIMLA FINA NI ÄR. Det känns ju lite som att jag stod med håven i förra inlägget och ba: buu, säg att ni inte tror så där. Vilket jag förmodligen gjorde också. Och jag VET att jag är så himla förskonad från crap här, jag vet inte riktigt varför faktiskt, men jag älskar det. Att jag kan få vara liten och ynklig och ful i mun och hård i tonen, raljerande och ironisk etc, utan att jag får skit och spott och spe. Så himla högt i tak. Inser att jag aldrig kommer sälja den här bloggen till nån annan webbplats, då försvinner ju hela syftet för mej. Det ska ju vara vi ju! Bara vi. Hurra för oss! Och mej! Och er!
Hej hej, nu känner jag mej som en helt vanlig sektledare.
fredag 10 september 2010
I'm glad I got the chance to say that I do believe I love you
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Good on ya!:D
Läste inlägget först nu så jag skriver här istället: du får INTE ta åt dej av sånt där crap. Och jag vet att det inte är så medkännade men jag måste säga att jag skrattade när jag läste det där. Alltid detta moderskap, alltid detta ... Vi är många som fått höra sånt ska du veta. Själv har jag fått höra det så många gånger i samband med mina amningstexter att jag blivit helt immun och förmodligen skulle bli ledsnare om nån sa nåt helt mellanstadiemässigt a la: du har töntiga byxor!
Vad bra att du tog åt dig av alla fina kommentarer i det förra inlägget. Helt befängt att nån ens skulle tänka tanken att lämna sitt barn ensamt hemma för att gå ut och festa, typ sånt man drömmer mardrömmar om att man gör som småbarnsmorsa. Nä, stå kvar med rak rygg bara! Du verkar vara en kanonmamma ju :)
You rock!
We love you sektledarn. Glöm inte det :)
Hurra!
i looove uuuu!!! får man ens vara så urfin, urrolig och urbra som du är???!!!!
haha men GUD, jag kan vara helt dum i huvet också, glöm för all del inte det! jag kommer bli uppblåst som en blåsfisk snart.
Du är bäst! Var lite rädd att du skulle sluta skriva, så yeay att du är kvar. //Rebecca
Skicka en kommentar