torsdag 16 september 2010

Oh dear lord



*gulp*

24 kommentarer:

Anonym sa...

Woho äntligen! Bor i Malmö men var tvungen att gå in och kolla pdf-tidningen, så jävla bra och fint skrivet! *mkt stolt bloggläsare*

Lisa sa...

Så fint! Så bra! Och så snygg!

Anonym sa...

åh! du gjorde det så bra! kände mig stolt trots att jag bara är en anonym bloggläsare o ville liksom berätta för medresenärer att jag redan "känner" dig. bravo!

emma sa...

det vars ur-bra!

Linn sa...

maj gad, sitter i skolan och läste pdf-tidningen, börjar gråta! åh. fina du. tack för att du sätter ord på så många känslor.

Eva sa...

Jag blev så glad när jag hittade tidningen på liljeholmstorget i morse, du var superbra!

Anonym sa...

Fint, så rörande å sant!

Lisa sa...

åh, va fint. Du skriver så bra.

Anonym sa...

kan du inte länka till dina krönikor här på bloggen?

Sofie sa...

Jag hittade hit idag och jag har inte kunnat slita mig från dina inlägg (inte så bra för jag borde egentligen plugga.) Det du skriver går verkligen rakt in i hjärtat. Har skrattat och gråtit om vartannat, igenkänningsfaktorn är hög i väldigt mycket av det du skriver. Dessutom verkar det vara väldigt vettiga människor som kommenterar dina inlägg. Tanken slog mig att det här gänget skulle man ju gärna gå ut och dricka vin med. Skönt att slippa alla hemska "näthatare" och känna lite kärlek och omtanke istället.
Kram till dig!

Cissi Wallin sa...

Heja dig, mer kött och naket i krönikor! The real deal liksom.

Jessica sa...

För ngt år sedan sa Frida Färlin att vi två borde ses, att vi skulle ha mycket att prata om. Båda mammor och så där.. men vad jag tror hon menade var att vi kämpade med samma tankar och funderingar. Jag är nu singelmamma sen snart 3 år, och känner igen varje tanke du skriver om. Hur man hoppas att hon ska tacka en en dag, för att man gick sin egen väg och var en stark kvinna i hennes liv. Men samtidigt är man så jäkla osäker. Detta är inget som går på rutin, inget man gör varje dag. Man vet inte ens själv hur man helst vill ha det, och känslorna ändras, man kan inte ens lita på sig själv. Men snart, snart faller vardagen till rätta och du kommer för var dag känna dig allt tryggare i ditt beslut. Jag ser fram emot att läsa dina krönikor i City varje torsdag. Lycka till, och Hanna har en härligt underbar mamma som älskar henne över allt annat. Det är viktigast!

marie sa...

Oh my god vad du är BRA kära popmorsan!! Fullständigt fantastisk. Stor stor kram och tack för att du vågar!

30-nånting sa...

Din krönika var jättebra och nu måste jag nog börja läsa City igen - i alla fall på torsdagar...

Anonym sa...

underbar krönika. tack för att du skriver, det förgyller min dag

Anonym sa...

underbar krönika. tack för att du skriver, det förgyller min dag

siri sa...

men gud, vet du. jag började nästan grina. på ricko!

Maria sa...

SATAN vad du är bra, Emelie! "Jag fattar inte att du vågar" – höll jag på att skriva, men det jag menar är att jag är full av beundran för att du vågar skriva på ett sätt som jag aldrig skulle fixa.

Att vi hade dig som krönikör på Modette i sju stackars nummer är ett av de bästa beslut jag fattat under de år jag haft nåt att säga till om i mediebranschen. Himla glad att någon annan äntligen gav dig utrymme igen. Mer Popmorsa åt folket!

ÅÖ sa...

Superfina bilder och bra skrivet, som alltid!

Elvis sa...

Hhmmm... ska bli spännande och följa dig!

M sa...

Så himla bra!

Anonym sa...

Stämmer in i hyllningskören: du är bäst! HEJA! HEJA!

Anonym sa...

säkert redan sett det här, men ändå; http://blogg.aftonbladet.se/sannalundell/2010/09/sitter-o-grater

L sa...

måste bara säga, gud va skönt att höra så många vettiga åsikter i denna kommentarstråd. jag hade nästan börjat fundera på vad det var för fel på mig som vill ha mona som mitt lands ledare. vad är det jag missat liksom?

jag blev så inspirerad av alla er som sagt sitt här ovan att jag mejlade två av mina vänner som brukar rösta blått för att be dem läsa klamydiabrevet innan de lägger sin röst på söndag. bara som lite food-for-thought.

självklart lade jag till att de fortfarande är mina vänner som jag älskar oavsett vad de röstar på på söndag.

men det kändes ändå bra att ha sagt vad jag tycker, trots att det är lite jobbigt då man har olika värderingar.

men vad gör man inte för att försöka påverka utgången på söndag...

kanske kan detta inspirera till att några fler väcker tankar hos de man vet brukar rösta blått...

kram.