Och som svar på frågan om jag tycker det är muppigt att säga hej till mej fast man inte känner mej.
Det gör jag inte. Jag blir tvärtom jätteglad. Men allra mest supergenerad. Så om det blir awkward så är det för att jag tycker situationen är lite weird, inte för att jag tycker att den som säger hej är knasig. Haha, det är klart att man blir GLAD om nån tycker man är bra. Men det är också i de situationerna som man inser att jeez, det är ju faktiskt andra som lääääser det man skriver här, om mina ups and downs och tonårskriser. Jag försöker ju att inte tänka på det så mycket, för att undvika låsning.
Aja. Jag blir glad alla fall! Och var det du som hade snygga blekta håret? Min drömfrisyr bara.
måndag 20 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
fina emelie! hoppas du inte dog av awkwardness i gubbis när mitt överförfriskade blekta hår och jag ville säga att du är fantastisk! vaknade med lite omg och tänkte att jag borde låtit dig vara. haha. men grym är du och det var det jag vill säga. så nu säger jag det i den gråa nyktra måndagen.
kram U
Haha, verkar ha varit två överförfriskade blonda hår då. Det var jag som sprang fram till dig på Trädgården.
Ehm, och apropå det så så är jag på besök i Stockålm och vi hade beställt pizza och hängde runt och väntade på den, och jag tänkte "här nånstans bor ju popmorsa säkert" och plötsligt stod du såklart där irl med dina kompisar och jag märkte hur jag bara stirrade när jag gick förbi. Mest på dina kompisar, faktiskt. "Jaha, wow, och vem är hon med ikväll", Men du var ursnygg i håret i alla fall.
haha nähä? roligt! jag tror det var ruben och ante. om det var i söndags. vi hade röstat och skulle fira med mat men det slutade med att vi irrade runt i en timma innan vi hamnade på tevere vid nytorget.
och två blondies på en helg! det är mer än vad de flesta får. kram fina.
Det var jag som frågade och jag bor vid Skanstull och har sett dig någon gång (en gång med Hanna). Nästa gång säger jag hej!
Ja, nånstans vid Åsögatanhållet kring sjutiden. De var så sjukt för jag hade liksom tänkt på att OM jag skulle springa på Hanna runt ett hörn så skulle jag kanske råka säga "Hej Hanna" vilket skulle vara weird så klart. Och nästan precis medan jag tänkte det såg jag dig. Och jag vill bara säga till mitt försvar att jag även går och tänker "Ojoj, här skulle man ju skunna springa på Jonas Gardell livs levande" och "tänk om prinsessan Madeleine är härinne och handlar hon med" och sånt. Jag är från Norrbotten, där tycker man det är årets grej att se en endaste känd person på rikt och det hänger liksom i fast jag är 33.
Skicka en kommentar