fredag 3 september 2010

The sound of arrows

Jag ska ju skriva krönikor. Så nu frågar jag er. Tänk er att ni aldrig läst den här bloggen. Och så slår ni upp tidningen i tuben, det är morgon och du är trött. Och så är det nån himla okänd brud som fullkomligt spyr ut sej personliga prylar för hon har aldrig lärt sej skillnad på privat och personlig. För det är ju sant. Jag har liksom ingen hejd. Och jag har så himla svårt att skriva på något annat sätt. Så fort jag börjar tänka att nån annan ska läsa så skapar det en låsning och det som kommer ut blir bara bajsnödigt.

Åååh. Och också detta. Mina nära och kära har ju varit himla överseende med att jag lämnar ut dem, jag tänker främst på Kalle så klart, och jag kan ju inte i total affekt ba häva ur mej en replika av vårt senaste gräl för 500 000 pers? Eller? Hihi. Det skulle bli bra material iofs. "Bra tv" som det heter i ett annat slags media. Gud, jag kommer bli Paradise beach i krönikeform! Haha. *like*

Okej, vet inte vad min fråga är. Är för snurrig. Men jag har problem med var gränsen går. Jag har problem med ribbläggningen. Jag har problem med hur jag ska börja, hur jag inte ska låta som en... idiot.

Kan inte koncentrera mej för fem öre. På två dagar har INGET hänt här hemma, flytt-wise alltså. Insåg också att jag har ca 8000 mindre på kontot än väntat och fick dessutom ett mail av en klubbarrangör som utan att ha talat om det för mej innan ba "näää asså vi sänkte gaget för alla två dagar innan du spelade så du får bara 4000". Man ba nej, det är inte okej för då kanske jag inte ens hade tagit spelningen? Man måste ju för farao informera om sånt? Plus tandis igår, 8000 ba. Som tur är så har jag en helt fab tandläkare (Ingrid Jerlin på Mosebacke, tips!) som i flera år låtit mej betala så mycket jag kan och sedan får jag vänta med resten tills en bättre månad. Så fint! Så jag betalade fyra tusen, vilket trots rabatten lämnade det sjukaste hålet i ekonomin.

Äh. Nu går jag och äter frulle med Lina Thomsgård och Matsy.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Med alla plasttuttar och botox så behöver vi krass verklighet. Det fina och det fula.
Så som den ser ut för dom flesta.

Precis så som du skriver här.

Anonym sa...

Jag tycker också att du ska fortsätta skriva som du skriver här.
Just nu finns bara en som du. Du är originalet. Ta tillvara på det.

Hawk and Weasel sa...

Igenkänningsfaktorn är väl ett väldigt starkt kort när det gäller bra krönikor? Och det är du ju fenomenal på. Du kanske får kolla igenom texten en extra gång och rensa bort de värsta utlämningarna som slunkit med, men annars är det väl bara att köra.
Gillade jättemycket saker du skrev förut om att komma från en småstad, hur du resonerade när du blev med Hanna, hur du dissade tjejer som sedan blev dina bästa vänner... du har ju ett helt liv med intressanta personliga saker som är av allmänintresse att ösa ur, du behöver väl inte skriva bara om Kalle?

Anonym sa...

Neeeej, du lovade att aldrig skriva nåt mellan två *stjärnor*!! :) Lycka till med krönikorna, kommer bli jätte bra, håller med ovanstående skrivare. Skriv. Andas. Läs igenom. Go!

Emma sa...

Nu vet jag ju iofs inte alls vad det är för typ av krönikor du ska skriva eller var - men: Är inte de här tankarna i sig själva ett ganska bra upplägg för en första krönika?

Solita sa...

Äsch du har väl antagligen blivit tillfrågad att skriva krönikor för att de tycker att du skriver bra?
Och tänk på Martin Kellerman som hänger ut sina nära och kära i precis alla serier och säkert gjort sig ovän med folk.
Nu har ju du bara ställt dina vänner i väldigt god dager så det lär inte hända dig.
Och att du/ni haft relationsproblem? Vem har inte haft det liksom?
Det är ju igenkänningsfaktorx10000 och således sådant som folk tycker om att läsa om utan att gotta sig
Sedan, de som känner dig och ditt ex vet ju vilka det handlar om, men inte resten av de 490 000 som läser ; )

Popmorsan sa...

haha jaaa, ni har rätt så klart! härliga ni är.