Medans Hanna leker att nallen och dockan sover, så har jag i över en timmas tid sträckläst Jennie Hammars blogg. Hon är alltså gift med Filip, och bloggar om sitt liv och ditten och datten på glamour.se. Oerhört fascinerande. Kan. Ej. Sluta. Läsa. Vilket är lite konstigt, för det bjuds på intet personligt alls. Ett nagellack som köps, en middag här, lite gymma där, tvätti-tvätti hosen kompis. Ändå: förtrollande. Och New York... DÖR. Inser också att det är oerhört snälla kommentarer här. Jag får sällan skit. Typ aldrig. Men den här Jennie-personen, JÖSSES vad elaka saker folk bara slänger upp i fejjan på henne. Skulle grina varje kväll. Eller iofs, känns förmodligen hemskt avlägset med bitterfittakommentarer från Sverige när man glider på Manhattan dagarna i ända. Men ändååååå.
Inlägg
3 kommentarer:
Också motvilligt fastnat i den bloggen, tror 90% av anledningen är hennes make vilket också är 100 % av anledningen till alla haters på hennes blogg. Alla älskar Filip och vill ha honom för sig själv, avundsjukan från (gissningsvis)jämngamla/något äldre tjejer frodas som bakterier. Mycket intressant läsning så klart.
ok. jag är lite kär i henne tydligen.
Haha!
Inte nog med att jag är jätteförtjust i dig, din unge och din blogg. Det är så ofta jag tycker precis som dig. Men det känns både lamt och inställsamt att efter varje inlägg skriva "Men preciiiiiiiiiiiiis".
Jag dårläser också Jennies blogg. Jag tror att själva tjusningen ligger i att det namedroppas. Filip&Fredrik är väl de där alla vill vara kompis med? Jennies blogg är liksom det närmsta vi (jag, inte du...) bonnläppar kommer. Fast jag tror inte de magsura kommentarerna hänger ihop med att någon vill vara ihop med Filip. Snarare ren och skär avund. Hon är Carrie. Det svider hos läsarna.
Skicka en kommentar