"Du är inte alls så tragisk som du framstår i bloggen efter man har sett vilken ståtlig kille du har".
Så sa en ny rätt härlig bekantskap till mej igår. Det sades på fyllan och i goda vänners lag och det var inget illa ment. Det var nog till och med menat som något slags komplimang. Men det bet sej fast. Och jag har tänkt på det en hel del sedan det yttrades nån gång strax innan midnatt igår kväll. Inte ALLS snällt sagt ju. Tvärtom, det var ju värsta förolämpningen.
Jag vill inte framställa mej själv som en sorglig person. För det är jag inte. Lite svartsynt kanske. Och även om jag då och då kallar mej själv patetisk så är den rätten just det, endast förbehållen mej. Jag är i mångt och mycket URHÄRLIG faktiskt. Om jag får säga det själv. En riktig högvinst. Så det så. Men man kan ju inte vara glad jämt. Man kan vara ledsen även fast man på pappret har så jävla mycket. Fy fan för ständigt glada människor som ba "jo, det är underbart nu, livet alltså". Som aldrig yppar mer än så. Glättighet är så fantastiskt tråkigt i längden.
Och vadå, skulle mina ångestattacker över hur livet tycks ha krympt på så många sätt sedan jag blev morsa betyda any less, liksom ha mindre existensberättigande, bara för att min kille råkar vara skitsnygg? Fattante.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
20 kommentarer:
Haha, jag läser din blogg bara för de där "tragiskheterna", som är högst befriande och mänskliga. Och jävligt viktiga att se - även andra känner att det är skit ibland, liksom jag. Och otroligt bra andra dagar. Hm, är jag också sorglig då? Min kille är inte lika stilig som din, då måste jag verkligen vara illa ute...
Näe, den där nya bekantskapen verkar vara lite väl ytlig, dömande och trist. Sorry. Men du har en drös andra som verkar roligare.
Meh vilken konstig mensch. Vadå sorglig och tragisk? Verkar du väl inte vara. Alls.
Varför måste alla sträva efter att framstå som så endimensionella som möjlig?
Äh.
Nu ska jag kolla på säsong 4 av the Wire och dricka ett glas vin till lunchen. Kanske två. Jag rekommenderar dig att göra detsamma!
Jag igen. Det slog mig att denna mensch kanske pysslade med något the game-relaterat?
Eller så vill den ligga med din kille?
Som en person som försöker sig på nätdejting kan jag säga att folk som beskriver sig själva som "en glad skit" är de mest tragiska som finns.
Matsy har rätt. Lyssna på bögarna. På raggsajter är verkligen de glada och nöjda i nio fall av tio de mest bittra, förvridna och hatiska människorna man kan träffa på. Jag skulle till och med vilja sträcka mig till att ställa påståendet: Glad skit? antagligen Sverigedemokrat!
Bara ännu ett bevis på att långt ifrån alla borde ha en mun...
Ledsen att säga att detta men det låter som ett typiskt moment av tjejbackstabbing. Omoget dessutom. Plus det är ju få bloggar som är lika sköna som din.
det här är en av mina favoritbloggar. jävligt korkat sagt av din nya bekantskap som genast borde skärpa sig som fan. taskigt och elakt. varför ska man definieras utifrån sin partner? och varför varför skulle inte du kunna ha en snygg kille för? du som är cool, snygg och rapp i käften! hänt mig flera gånger att folk bara åååh, tänk att din kille kan vara så snygg. eller smart eller whatever. i början tog jag åt mig och tvivlade på oss (för varför skulle han vara med mig han som var så snygg och smart?). men sen bara släppte det. för varför skulle inte min kille kunna vara det? jag är ju en tio-poängare snygg, rolig och allt möjligt annat. ta väl hand om dig i påsk!
"Jag har haft så taskigt självförtroende. Men inser idag att, man behöver inte kunna allt! Det har jag lärt mig från dig m!"
Där är en liknande kommentar. Jävligt elak.
P.S Jag tycker du är fantastisk och modig. Tragisk är däremot den person som känner som du, men som gör allt för att spela spelet och hålla skenet uppe.
Hur går sånt här till när du har en såpass stor blogg? För din blogg läses väl av många? Har du redan pratat med bekantskapen om det här och rett ut eller kommer den läsa om det här (för jag förmodar att de som känner dig läser här?) och sen antingen drypa av som en löning eller säga förlåt? Alltså, jag är bara nyfiken.
Det VAR klumpigt sagt, det var det. Men idag sa jag "ger du tummen upp till det förslaget" till vår snickare. Som saknar tumme på ena handen. Så vad det gäller klumputtalanden får någon annan än jag kasta sten, heh.
Hmm, alltså, han menade det inte som det lät. Inget illa. Jag tror han menade att jag var kul och bitsk och inte så ledsen som jag framstår här ibland. Och på det ville han tillägga att han tyckte min kille var ståtlig. Men den meningen på slutet där, den som jag citerade, den kunde jag inte riktigt släppa bara. Jag är inte lack på honom eller så. Bara en urdum mening. Jag har sagt 100 sådana meningar själv. Välmenta saker som kommer ut helt uppåt väggarna.
Politiker, dom är sig lika,
idéerna mest bara hattiga,
pengar och knull till de rika,
runk och moral till de fattiga.
Men va? Jag älskar att du skriver som du gör och du är ju totalt otragisk.
ahahahaaaaaaaaaaaaaaaaaa tummen!
Åh. Min. Gud.
okej, jag kanske lackade ur lite väl för att vara någon som bara förstår händelsen utifrån vad som står här. blev bara lite trött på just den där typen av välmenta felsägningar. jag tycker inte alls att du framstår som tragisk på bloggen, jag har inte läst här jättelänge, men hittills har du framstått bl a precis som jag skrev ovan: cool, snygg och rapp i käften (med det sista menar jag också huvudet på spiken)
tragisk är du väl definitivt inte... mänsklig, ärlig och störtskön enligt min mening. vem fan orkar läsa en massa : Oh, hej! Idag är jag lycklig för att allt är perfekt!... inte jag iaf... hellre en massa bittra klagosånger om varför livet inte kan vara lite lättare.. för det är ju så alla känner nån gång. vissa av oss oftare än andra bara... äsch, skit it och blogga på!
Alltså, tummen - var kom den in i den här diskussionen? Haha!
Grodor är ju alltid grodor. Det får man ju tyvärr leva med. Men det är jävligt tråkigt när man råkar ut för dom själv.
Men du. Han är ju snygg. Din kille alltså - men det är du också. Verkligen. Toksnygg. Läs det här tex: http://www.popjunkien.se/?p=2012
Hej. Hon verkar ju dum i huvudet.
Du är en av mina förebilder här i livet sen flera år. Jag har inga barn men vill ha dem, men är samtidigt fullkomligt DÖDSRÄDD för livet efter. Och att läsa om dig och ditt liv och se alla bilder på fantastiska Hanna är vitamininjektion. Det får mig att förstå att det är värt det och att man kan vara cool och snygg och ha roligt i alla fall.
ja
Basåruvet.
Skicka en kommentar