Oh! Oh! It´s da sound of da police!

Men lyssna på det här. Så här var det. Hon står i köket runt elva på kvällen och funderar på om det är så smart att ha fönstret i andra rummet på glänt ut mot gatan med en väska liggandes nära glipan. Hon har katter som springer ut och in. Nån minut senare hör hon en duns och ba "näääh!", springer in i andra rummet och i fönstret: tomt. Hör steg på väg bortåt. Då rusar här 41-kilo fjädertunna tjejen ut på gatan och springer snabbt och tyst som en ninja efter de två kumpanerna och precis när de rundat hörnet mot Södra station knipsar hon tag i tjejens bombarjacka och ba: hörrudu! ge tillbaka min väska! Tjejen börjar yla "Jimmy! Jimmy!" men hennes partner in crime är puts väck. En kvinna kommer fram och hjälper Lovisa hålla fast tjejboven och ringer polisen. Allt ser ljust ut. DÅ KOMMER JIMMY. Med en jättekniv. Upp framför fejjan på min kompis, kanske tjugo cm ifrån. Hon ba: okej, ni kan gå, heh. och när polisen kommer med fullt pådrag med hundar och piket och gud vet vad, ja då är de long gone. Sen när de ska åka till mej i civilbil så ska ett grabbgäng precis lämna en kompis i hennes port. Och backar rakt in i civilbilen. Det blir helt tyst i grabb-bilen och ut ur civilbilen kliver en fullt munderad poliskvinna och ba "jaha, hur var det här då?". Hahaha, fatta maximal otur. För alla inblandade.

Jag säger igen, man ska inte bo på nedre botten! Och speciellt inte ha fönstret öppet.