onsdag 29 april 2009
18. Har du och din kille samma syn på barnuppfostran?
I grund och botten, ja. Vi vill skapa en trygg unge. Men ändå inte helt lika. För att göra ett stort ämne, frekvent omgrälat här hemma, kort: jag tror på disciplin, Kalle mer på den fria viljan. Jag tycker inte man ska debattera allt med en tvååring, de ska inte alltid få välja själva, ibland betyder nej bara ett nej. Kalle har en mer punkig attityd och vill inte skapa en individ som alltid ställer sej i ledet. Det vill ju inte jag heller, men herreguuuud, ungen är ju bara två. Hon måste ju få direktiv. Jag tycker nånstans att hon bör få lära sig konsekvenser av sitt handlande. Och det är en svår grej att veta vad den konsekvensen skulle vara. Åh, det är för stort och jag är för inne i det här problemet, kan inte avhandla det nu känner jag. Men det är skitsvårt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Tvååringar är för SMÅ för att välja själva många gånger. De behöver klara regler för att kunna lita på att morsan och farsan vet bäst. Och ja det låter sjukt trist men det är svinviktigt.
Jag kan starkt rekommendera "For your own good" av Alice Miller. Det är den absolut bästa bok jag läst gällande barnuppfostran.
xx
Jesper Juuls populära "Ditt kompetenta barn" rekommenderas varmt!
Jag rekomenderar att umgås med tvååringar, det är den bästa barnuppfostringsskolan man kan få.
Jag märker så tydligt att hanna mår bra av regler och ordning precis som hon måste få känna sig självständig och stark. det är en fin balansgång och allt annat en svart och vitt. Jag tror inte på straff, jag tror på utveckling genom erfarenheter och konsekvenser av sitt handlande.
om hanna spiller ut sin mjölk med flit blir jag ledsen och inte arg.
Jag gillar inte att städa upp efter henne så jag blir ledsen.
Jag skulle aldrig ge henne ett straff.
Det här är en väldigt viktig sak för mej.
Skicka en kommentar