Hohoho, jag är gammal hästbrud. Uppväxt i ett otroligt hierarkist ridskolestall, man var livrädd för de äldre skötarna. Red fram tills jag blev runt tretton, det klassiska, jag började intressera mej för killar typ. Började när jag gick på lekis ungefär. Saknar det ibland. Rätt ofta. Tryggheten och trivsamheten i att sitta under en foderkrubba och fridfullt äta en Nötcreme samtidigt som hästen buffar på ens fötter för att man sitter på havren. Det är så på riktigt att hålla på med hästar, att jobba i ett stall. Ett gott dagsverke liksom. Det är så fysiskt. Ibland känns det som att jag lever i en fantasivärld som inte existerar på riktigt, att allt jag gör är bara fluff. Internet liksom, vad fan är DET? Och serier på teve, konversationer på dator, fikor och nöjesrelaterade jobb som skrivs på tangentbord ut i tomma intet. Bara yta och populärkultur. Jämfört med hur jag slet förut känns det så futtigt ibland. I stallet är det mocka skit, svett, vinden i håret. Det är nog mest det jag saknar, den där äkthetskänslan.
Inlägg
4 kommentarer:
Åh, exakt så!! Jag kan börja grina ibland när jag ser en häst för jag längtar så efter det äkta. Skrev om det häromdagen i min lilla blogg..
Hahaha. Det verkar vara nåt med hästarna och de gamla hästtjejerna i luften:
http://cookiesandme-cupkake.blogspot.com/2009/04/kara-lilla-ponny.html
Det är kanske våren i luften.. Det liksom spritter i de gamla hästbenen.
Exakt så.
Ibland undrar jag vad det är för fel på mig som väljer bort den delen? Den del jag egentligen älskar som mest. Konstigt.
Skicka en kommentar