South of heaven

Jag älskar att bo på Södermalm. Vill aldrig bo någon annanstans. Det må vara tillkämpat hippt på sina ställen, men det är inte därför jag älskar det. Jag har bott här i snart tio år. Det är mitt nya hemma. Home away from home. Det som var mitt tillfälliga, det nya läskiga, men som nu är det mest familjära. Det tog sin lilla tid. Att sätta sitt revir. Få egna minnen till nya gatstenar. Men de kom så småningom och nu kan jag knappt passera ett gatuhörn utan att ha något minne, fult som fint, förknippat till det. Alla knasiga killar man dejtat, hemmafester, nattpromenader, fyllor, arbetsplatser, shoppingvändor, läggor man bott i, sovit i, offentliga gräl och hångel... Södermalm är hemma. Och i helgen kom alla uteserveringar upp. I morse käkade jag och min kille och Ruben frukost på Svart kaffe. Di Leva var inte där. Det är han alltid annars.