När jag gick upp i morse så tänkte jag i ca en nanosekund på att jag faktiskt ska på en arbetsintervju gällande en moderedaktörstjänst och att jag borde klä mej lite piffigt, eller åtminstone med en synlig tanke bakom. Hmmm, hann jag tänka innan Hanna började tjåla bananskivor över hela köket. Sedan glömdes det hela bort. Nu är det dags om drygt tre timmar och jag är superful och har lite angst över vad fan jag ska ha på mej. Jag är så jefla lost i det här med det nya och gamla jaget, om jag inte vet vem jag är idag (identitetskrisen), hur fan ska jag då kunna klä mej där efter? Ena dagen shoppar jag blommigt och HÄRLIGT FRODIGT FÄRGGLATT (gud, jag föraktar mej själv de där dagarna) som om det inte fanns någon morgondag, dagen efter är jag lite mer mitt gamla jag och tänker Back, svart och hårt och med drag av manligt. Och det här med åldern. Jag kan inte dra på mej ett par minishorts med äran i behåll, även om jag hade haft röven to pull it off. KAN BARA INTE. Och hela den här preppy-looken med Gossip girl-skådisarna i spetsen som varit populär några år nu, knästrumpor och skit, det är ju finemang om man är under 25, över det ser man ju bara keff ut. Jag hade den där knästrumpefasen för fyra-fem år sen (urkort vit tenniskjol och sportiga vita knästrumpor! bl a), indiepop-Metropolis-tiden, och det känns konstigt att gå tillbaka. Haha, då var jag iofs TJUGOÅTTA apropå knästrumpa efter att man fyllt 25. Äsch, det sitter väl i skallen. Man kan ha på sej vad fan man vill, bara man har självförtroende att bära upp skiten. Kontentan är att jag inte vet vad som är JAG är längre. Och ja, mitt jag har alltid speglats i kläderna jag bär. SATAN. Nu måste jag ta mej samman.
Inlägg
12 kommentarer:
Kör Ann D. look, funkar alltid och jag tror det är "du". Sen kan du droppa lite löst att du hört att Ann D. kommer säljas på JUS och Mrs H aw09/10, vilket är sant. Lycka till, you rock.
mmm, jag gillar verkligen demeeulemeester men nu har hon blandat in lila och andra färger. vad nu det ska vara bra för. tidigt 2000-tal när hon var svartvitt rakt igenom, LOVED. oavsett, gillart ändå. hon försvann ju från NK och sedan dess har det inte blitt nåt mer av henne för mej. så URBRA nyhet att hon kanske kommer till stan igen. tack för tipset!
good luck! you know they want you... knästrumpor or not.
Hur uttalar man Ann D? Eller säger man bara Ann D för att efternamnet är så hopplöst.
Demuulemajster.
Aha! Kan du uttala alla designernamn du kan eller finns det något du helst mumlar fram? Ha ha. Jag brukar tänka att det är tur att jag inte har råd att köpa från det och det märket, för om nån frågade var det kom ifrån skulle jag få säga "kolla lappen" för att behålla min heder.
Haha, som när jag beställer maträtter på restauranger. "Nr 17, tack!". Hade ett ex som jobbade i klädbutik, där kom många in och undrade om de hade Loi Voooi. Alltså, Louis Vuitton. Gucki var också poppis.
hoppade över att köpa röda solglajjor idag för att jag är 27 och då kan jag ju inte ha en sån där pepp och fin färg. när jag läser ditt inlägg blir jag arg på mig själv för att jag tänker så. jävla åldersnoja.
Loi Vooi, jag dör! Där ligger jag i lä i alla fall.
ha ha! Känner igen mig. Har köpt ett par blåjeans, BLÅjeans. Klär mig nästan uteslutande i svart annars. Får verkligen inte till det med jeansen. Känns konstigt, skaver lite. Och varför har jag fått för mig att byta stil plötsligt!?
Jag har haft Josefin Craaford som mantra ända sen jag var 22 och hon mycket äldre och klädde sig coolt fast hon var OMG närmare tretti.
Hehe.
Jag har iofs ingen aning hur hon klär sig nu eller senaste åtta åren eller så, men Idébilden av henne som ständigt cool i vad hon vill och alltid äldre än mig lever kvar som förebild.
Tänk marint!
Skicka en kommentar