Igår på Filter: kände INGEN! På ricko, tre hej-fejjor, ingen jag kände mer än nick-läge. Konstigt. Och Ika och Vejde hade hunnit gå hem. Så jag stannade kvar en halvtimma med Schmarro, rökte lite på uteplatsen, delade en till öl, sjöng lite på nån Markus-låt, sen gick jag hem. Indigo var härligt dock. Önskar de hade en liten uteserveringsplätt.
Träffade Ika en sväng nu på dan. Hon var ute med sin ÄNNU ICKE NAMNGIVNA åttaveckors pyre. Läste nånstans att om man inte ger ungen ett namn på sex månader så ger staten ungen ett namn av folkföringsmässiga skäl. Det är ju iofs spännande. Jaha, det blev en Jonas! Kul! Och ungen kan inte skylla på en när den är tonåring och hatar sitt namn. För det gör väl alla ungar nångång i sitt liv? Jag avskydde mitt och tjatade om att få byta namn till Titti eller Ros-Marie ("Rååååsmari") i flera år. Det föll ej i god jord och det tackar jag för idag. Tack mamma! Tack pappa!
torsdag 2 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Det är bara tre månader man har på sig innan staten namnger ungen.
hahahahahaha. IKA!
Inget skitsnack om mitt förnamn, som ändå är rätt bra, vilket bevisas av att jag aldrig funderat på att byta, inte ens till Råååsmari.
Eller vänta... hur gick det egentligen till när jag fick namnet? Kanske hade mina föräldrar inte enats efter två månader...
Jag vet att jag hade heta Anna-Karin om jag blivit tjej.
Hej AK.
Alltså såhär: Jag har levt i villfarelsen av att du är en människa av god smak. Med koll tillika sunt förnuft. Men att VILJA heta Rosis eller Titti. Mon dieu. I fortsättningen kommer jag nog att kalla dig för Rosis faktiskt. Jag minns när jag fick reda på att Mia, du vet, heter Lillemor i andra namn. Lillemor. Inget större fel egentligen men med en fjortis goggles så var det en skrattfest större än Heffaklumpens brunöga. Nåväl. Lev i frid och behöver du snyfta en smula, gört till När mamma var liten så var hon så rar och så tjock och så god som en buuuuullllee...
Puss Rimmy
Haha Rimshot, hajja om jag fått byta namn till Råsmari, då hade jag bott kvar på Bergenstjärnas, lätt som en plätt. Rökrostig och helalkad precis som det övriga klientelet. *minns*
du, man får BÖTER! på riktigt!
Skicka en kommentar