Plötsligt händer det. Efter uralång väntan hörde den eventuella arbetsgivaren av sej, och efter tre möten har de nu tagit ett beslut att anställa mej. Ha! Jag tänker inte skriva fan på väggen, tänker inte knysta ett ord utöver detta, inte förrän pappersbiten är påskriven och allt är i hamn. Men vad härligt det vore. Ett kontorsjobb. Luncher. Arbetskompisar. After work på Riche! Fredagsvinluncher på Sturehof! Också kul att få en anledning att fixa fejjan om morgnarna. Dör litegrann varje dag när jag catchar en glimt av mej själv i hallspegeln här hemma, när jag lufsar kring i urtvättade tajts och skitiga t-shirts och superplatt hår.Och så klart gråter slackern i mej och ba "guuuuud, ditt jävla skåp, du klarar dej ju ändå hyfsat som frilans och kan sova om morgnarna och läsa böcker hela dagarna, kolla på hur mycket teveserier du vill, fika i solen med andra lediga slackerbarn och bara populärkultursrunka hur mycket du vill osv osv". Men så kan man ju inte tänka om man är vuxen. Vilket är något jag iofs aldrig påstått mej vara.
Inlägg
4 kommentarer:
Grattis! Nu är man ju dödsnyfiken på vad det är... I övrigt håller jag med om att det är underbart att ha en arbetsplats att gå till. Jag skulle aldrig klara frilanslivet.
modette?
Läs psykopatens blogg!
http://nimrodofobi.blogspot.com/
Oerhört rått och välskrivet!
Han skriver om våra värsta mardrömmar och får oss att älska dem.
Helt förförande och oemotståndligt.
Kul, grattis!
Skicka en kommentar